Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Tiina Meri: En hederssak från och med nu

Om fler debattörer, statliga rapportförfattare och myndighetspersoner hade hållit fast vid tanken på universella mänskliga rättigheter – de gäller varje individ – hade värdefull tid inte behövt gå förlorad.
Se våldet.Bild: Erik Mårtensson / SCANPIX
I Eduardo Grutzky och Lars Åbergs nyutkomna Heder och samvete – en bok om hederskultur i Sverige (Fri tanke förlag) påminns läsaren om en tid då det fanns en stark kulturrelativistisk strömning i samhällsdebatten och en ovilja att erkänna förekomsten av hedersförtryck i Sverige.
Ett svek mot de utsatta – de som kontrolleras och begränsas.
I Integrationsverkets rapport Låt oss tala om flickor ... som år 2000 tillkom på ett regeringsuppdrag slogs det exempelvis fast att anledningen till att en del flickor med annan etnisk eller kulturell bakgrund än svensk befinner sig i utsatta situationer är ”desamma som för alla andra flickor”:
”I första hand handlar det om missförhållanden och brister i samhället som kan påverka alla flickors och även pojkars livssituation.”
Hedersrelaterat våld och förtryck är inte längre en blind fläck.
I Heder och samvete får tidigare integrationsminister Nyamko Sabuni (FP) svara på frågan hur opinionen förändrades under hennes tid som minister:
”Idag är det svårare för dem som vill förneka och förminska än för oss som berättar hur det faktiskt ser ut.”
I polisens informationsfilm Kontrollerad, övervakad, bortgift från i år ges råd till personal i skolan:
Lyssna och visa att du bryr dig, är första rådet. Den viktigaste uppmaningen har skrivits ut med versaler: Var försiktig.
”Om det kommer ut att skolan börjar agera kan den som är utsatt drabbas hårt.”
Det tog tid för myndigheter att se, men hedersrelaterat våld är specifikt.
Det räcker inte med att lagföra en förövare. Offret kan sväva i livsfara på grund av att han eller hon hotas av ett kollektiv.
Arbetet med attityder och brottsbekämpning måste fortsätta. Men den goda nyheten är att samhällets blick har klarnat.
Etnisk, religiös eller kulturell bakgrund spelar ingen roll. Individen ska skyddas.
Gå till toppen