Ewa Cederstams dokumentärfilm ”Våga minnas” handlar om hur hon som artonåring blev våldtagen av en man i Malmö. Det är en film om det man minns och det man förtränger, och om konsekvenserna av att inte våga prata om vissa saker.

I filmen, som visats i SVT, sätter sig Cederstam ner med sina föräldrar och frågar rakt på: ”Varför pratade vi aldrig om det här?”.

Och föräldrarna funderar, försöker, lider.

”Jag har förträngt så otroligt mycket”, säger hennes mamma. ”Kanske jag trodde att det skulle skydda dig”.

”Vi har sopat det under mattan”, säger pappan.

Ingen av föräldrarna var med på rättegången. ”Du bad oss aldrig”, säger mamman prövande i filmen. Sedan gråter hon.

Och ändå är filmen ingen anklagelseakt. När Cederstam i går visade filmen på Spegeln i Malmö handlade diskussionen efteråt inte om att skuldbelägga de tysta. Visningen var en del av en temadag om sexuellt våld och i publiken satt ett hundratal människor från kvinnojourer, socialtjänsten och sjukvården. Människor som vet att det inte finns något enkelt sätt, men att det är fullkomligt avgörande för de över 6 000 människor som varje år anmäler våldtäkter i Sverige att såväl samhället som de anhöriga ges den kunskap och de redskap som krävs för att bryta tabut.