Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Per Brinck

Professor emeritus Per Brinck, 94 år, Öland, har avlidit. Hans närmaste är hustrun Carita och barnen Johanna och Erik samt Ingar från tidigare äktenskap.

Per Brinck.Bild: Foto: Privat
Per Brinck började sin biologiska bana som veterinär i Skåne. Med sedvanlig militär logik förflyttades han därför under kriget till Lappland för att där ta hand om hästar och dessutom lära skånska rekryter åka skidor.
År av zoologiskt fältarbete följde därpå med en avhandling om bäcksländor (Plectopera). Men hans intresse kom alltmer att gå över till skalbaggsfamiljen virvelbaggar (Gyrinider) och Per blev med åren en världsauktoritet på dem.
Väl återkommen till Zoologiska institutionen i Lund sjösatte han sitt första internationella projekt, en expedition till Sydafrika, som skulle resultera i monumentalverket ”South African Animal Life” i femton band.
Denna resa kom att följas av åtskilliga flera, i huvudsak till Afrikas olika regioner men även till Sydostasien, ställvis mycket strapatsrika, där Pers diplomatiska förmåga kom väl till pass. Han kunde ”tala med folk”.
Aktiviteterna i Lund ökade i snabb takt och han och hans elever deltog i undersökningen av den lägre faunan i vattenkraftsutbyggnadens Norrland.
Hans elever fick allt mer aktiva roller och i sinom tid kom flera av dem att besätta professurer i ekologi i till exempel Uppsala, vid Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå och Bergen.
Per deltog aktivt i skapandet av storprojekten Östersjöns ekologi och Barrskogslandskapets ekologi.
Med stöd från Nordiska ministerrådets sekretariat i Köpenhamn anordnades licentiand- och doktorandkurser via Nordisk kollegium för ekologi, ofta med internationella lärare.
Internationellt skapade han med kollegor i Norden Nordiska publiceringsnämnden för naturvetenskap, med säte i Lund, den så kallade Oikosredaktionen.
Under dessa år vaknade också drömmen om en ekologisk institution i Lund med ett eget hus. Denna uppfylldes när riksdagen beviljade ett särskilt anslag härför.
Det var tre platser Per alltid återvände till: Kullen –han var vd i Kullabergs Natur och djupt engagerad i bergets skötsel.
Sydafrika – hans andra hemland, vars natur han älskade – dit han ofta återvände efter sina resor på 1950-talet men blev mer och mer bekymrad över den miljöförstöring han upplevde.
Öland – gården i Tävelsrum som Carita tidigt förvärvat blev en samlingspunkt för familjen och många andra där Per med iver och entusiasm tog sig an renovering och förnyelse genom att mura och snickra till en magnifik fyrlängad gård.
På en dörr i Pers verkstad på gården hänger i dag en förgylld spade – den som han tog det första spadtaget till det nya Ekologihuset med. Den är ett vittnesbörd om en bestående insats.
Han var en humanist, naturvetare, mentor och god vän.
Vi saknar honom.
Pehr H Enckell
Torbjörn Gustafson
Gå till toppen