Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Världen

Europa svänger åt höger

I Europa växer högerpopulistiska partier snabbt i opinionen. De är en brokig skara, från uniformerade nynazister till euroskeptiska ekonomer.

Anne-Sophie Leclere är 33 år och driver en fiskaffär i den franska staden Rethel. Hon är också lokalpolitiker för Nationella Fronten. För ett par veckor sedan lade hon upp två bilder på sin Facebooksida. Den ena föreställde en apunge. ”Vid 18 månaders ålder”, löd bildtexten. Den andra bilden föreställde Frankrikes justitieminister Christine Taubira. ”Idag”, skrev Leclere.
Christine Taubira är svart och kommer från Franska Guyana. När tv-programmet Envoyé Spécial frågade Anne-Sophie Leclere vad hon menade med sina bilder svarade lokalpolitikern att hon inte är rasist och inte tycker att Taubira är en apa.
– Men ärligt talat skulle jag hellre se henne uppe bland trädgrenarna än i den franska regeringen.
Det tog några dagar innan justitieministern reagerade. Men förra lördagen gav hon svar på tal.
– Vi vet vad Nationella Fronten tycker: de svarta hör hemma i träden, araberna i havet, de homosexuella i Seine, judarna i ugnen och så vidare, sade Christine Taubira.
För detta har Nationella Frontens partiledare Marine Le Pen nu stämt justitieministern för förtal. Så säger man inte om ett parti som miljoner fransmän tänker rösta på, säger Le Pen.
Nationella Fronten är med 24 procent Frankrikes största parti i mätningarna. Större än det regerande Socialistpartiet, större än den borgerliga unionen. Var fjärde fransk väljare tänker rösta på Fronten när ett nytt EU-parlament ska väljas den 22 maj nästa år.
Krisens skyldiga
Sedan den ekonomiska krisen drabbade Europa för fem år sedan har mer än tjugo miljoner västeuropéer bytt samhällsklass – neråt. De tillhör inte längre den medelklass där man enligt statistikerna ska äga åtminstone 4 900 euro (drygt fyrtiotusen kronor) för att få vara med. Hus, aktier och andra tillgångar har sjunkit i värde under det som i Europa kallas eurokrisen. Den vill inte släppa. Ytterligare miljoner européer oroar sig nu för att förlora jobbet, pensionen och besparingarna.
I nästan varje land i Europa finns ett politiskt parti som vet precis vem som bär skulden till denna kris. De skyller på invandringen och de skyller på EU.
På bara några år har dessa partier vuxit till en mäktig politisk kraft i Europa. I flera länder är det invandrar- och/eller EU-fientliga partiet nu störst av alla i väljarmätningarna. I några andra är man näst störst.
”Vad vi nu står inför är ett möjligt genombrott för en europeisk Tea Party-rörelse” skrev tidningen Financial Times häromdagen, med anspelning på de högerradikala republikanerna i USA.
Parallellen bygger på att båda rörelserna skyller ekonomiska problem på invandringen. Och båda manar till kamp mot centralmakten. I USA heter fienden den federala administrationen i Washington, i Europa de gemensamma EU-organen i Bryssel.
Den 22 maj 2014 ska medborgarna i EU:s tjugoåtta medlemsländer välja ett nytt gemensamt parlament. Den rörelse som ser unionen som roten till det onda kan bli en betydande partigrupp.
Europas mest snabbväxande rörelse just nu är en brokig skara som omfattar uniformerade nynazister (Tyskland, Grekland och Ungern), öppna islamfiender (Nederländerna och Storbritannien), regionala separatister (Belgien och Italien), skattesänkande nyliberaler (Norge och Danmark), värdekonservativa nationalister (Schweiz och Österrike) och hårdföra euroskeptiker (Tyskland och Finland).
De brukar sammanfattas som högerpopulister.
Högerns populister
Populism är mer ett syndrom än en ideologi, skriver den tyske statsvetaren Klaus von Beyme. Trots att Europas högerpopulister i vissa frågor strävar mot olika mål har de vissa trossatser gemensamt:
1. ”Den nationella identiteten hotas av invandrare och etniska minoriteter.” Denna tes kan skuldbelägga romer i Ungern, ungrare i Slovakien, muslimer i Holland, svenskspråkiga i Finland och så vidare.
2. ”Traditionella värderingar hotas av främmande strömningar.” Detta kan resultera i den politiska katolicismen i Polen, kampen för den ortodoxa tron i Grekland och Sverigedemokraternas hyllande av dem som ”lever i enlighet med den svenska traditionen”.
3. ”Nationens självbestämmande hotas av överstatligt samarbete.” Så gott som samtliga högerpopulistiska partier i Europa är kritiska eller öppet fientliga till EU-samarbetet. Om deras hemland har euro vill de i regel lämna den gemensamma valutan.
4. ”De etablerade partierna har tappat kontakten med folket.” Den populistiske ledaren påstår sig ha en unik kontakt med folksjälen: ”Det är bara vi som vågar säga vad folk verkligen tänker.”
Populisten utlovar enkla lösningar på svåra problem, har alltid en syndabock till hands och står alltid beredd att ta emot väljare som tappat förtroendet för etablerade politiker, sammanfattar Beyme.
Växande inflytande
Det finns politiska fiskevatten som etablerade partier undviker.
Var fjärde tysk vill stoppa stödet till Grekland. Ännu fler vill ha tillbaka D-marken. Inget politiskt parti försökte rida på den opinionen förrän Alternativ för Tyskland bildades i vintras. Partiet var ytterst nära att komma in i förbundsdagen i september. Efter valet har det vuxit ytterligare.
Många konservativa britter vill lämna EU. Mot sin vilja har premiärminister David Cameron tvingats utlova en folkomröstning om medlemskapet. Det EU-fientliga ”självständighetspartiet” Ukip stjäl nu röster från regeringspartiet och kan bli Storbritanniens största parti i vårens EU-val.
Undersökningar pekar på att motståndet mot invandring växer i Europa. En kartläggning av opinionen i nitton länder (utförd av OECD) visade att i alla utom ett (Finland) ville mer än 50 procent av de tillfrågade minska invandringen (i Sverige cirka 58 procent).
Här kan invandringsfientliga partier väcka opinion även mot EU, skriver den brittiske kolumnisten Gideon Rachman i Financial Times:
”När etablerade politiker helt riktigt påpekar att deras makt att påverka invandringen begränsas av EU:s regler om fri rörlighet, ger de populisterna ännu ett argument för påståendet att ’eliten har tappat kontakt med folket’.”
Ukips ledare Nigel Farage blir aldrig premiärminister, AfD:s grundare Bernd Lucke aldrig förbundskansler. Men deras och andra EU-motståndares framgångar kan ändå påverka. När EU:s makthavare möts i Bryssel minskar manöverutrymmet för den regeringschef som har ett starkt EU-kritiskt oppositionsparti på hemmaplan.
I Bayern har det ”krist-sociala” partiet CSU (som sitter i den tyska förbundsregeringen) redan höjt rösten mot ökad EU-makt, hjälppaket till Grekland och invandrares rätt till sociala förmåner.
I Italien måste premiärminister Enrico Letta ta hänsyn till ett parlament som domineras av EU-skeptiker, och där komikern Beppe Grillo blivit en av de tongivande figurerna med sin Femstjärnerörelse som fick 26 procent i årets val.
Tvättat anseende
I takt med växande framgångar försöker högerpopulistiska partier förbättra sitt rykte. Flera organisationer som föddes på den extrema högerkanten har infört ”nolltolerans mot rasism” och utesluter medlemmar som uppträder alltför stötande.
Anne-Sophie Leclere, som liknade Frankrikes justitieminister vid en apa, förbjöds snabbt att kandidera för Nationella Fronten. Partiledaren Marine Le Pen hävdar att Fronten är lika rumsren som andra partier och hotar med rättsliga åtgärder mot var och en som kallar rörelsen för högerextremistisk.
Sverigedemokraterna, som har rötter i främlingsfientliga och nynazistiska organisationer, kallar sig numera för ett ”socialkonservativt” parti. De ledande partiföreträdare som 2012 på en videofilm gick omkring med järnrör och gjorde rasistiska uttalanden i Stockholm tvingades lämna sina poster.
Men flera sverigedemokrater kritiserade partiledaren Jimmie Åkesson för hans ”nolltolerans”, och i svensk politik finns inget parti som vill samarbeta med Sverigedemokraterna. Inte heller Fremskrittspartiet i Norge eller Dansk Folkeparti, som har sina rötter i ekonomiska missnöjesrörelser, vill knyta band till de svenska högerpopulisterna.
Mäktigare parlament
EU:s anseende når ständigt nya bottennivåer i opinionen. Idag har bara fyra av tio EU-medborgare förtroende för gemenskapens institutioner.
Sedan eurokrisen bröt ut har förtroendet för EU minskat från 62 till 25 procent i Spanien, från 77 till 28 i Grekland, från 52 till 45 i Tyskland, från 63 till 43 i Irland.
I vårens val till EU-parlamentet har EU-kritiska partier goda chanser att bli största parti i Storbritannien, Frankrike, Finland, Holland, Italien och Österrike. Tillsammans med ledamöter från övriga länder kan den EU-kritiska gruppen sätta tydliga avtryck i ett parlament som av tradition är unionens främsta förespråkare och på senare år har skaffat sig allt större makt.
EU:s budget kräver parlamentets godkännande, liksom en rad andra gemensamma lagar.
För en vecka sedan var Marine Le Pen i Stockholm för att diskutera ett framtida samarbete med Sverigedemokraterna, som av mätningarna att döma kommer att få ett par ledamöter i EU-parlamentet efter vårens val.
Förutom Nationella Fronten uppges även belgiska Vlaams Belang vara med i diskussionerna om en gemensam framtida partigrupp. Ytterligare partier kan tillkomma. Flera engagerade bloggare har räknat hur många platser den yttersta högern kan få i ett framtida EU-parlament: från fyrtio och uppåt.
”En gemensam brygd håller på att kokas ihop i Europa”, skriver den tyska tidningen Welt apropå de EU-kritiska, invandringsfientliga partiernas framgångar och spirande samarbete.
Risken för ett maktövertagande i parlamentet ska dock inte överdrivas, påpekar andra analytiker. De stora besluten tas ofta i samarbete mellan parlamentets två stora block: kristdemokratiska EPP och socialdemokratiska S&D som tillsammans har 61 procent av de 766 platserna.
Valdeltagandet i EU-valen har dock sjunkit för varje gång och var 2009 nere i 43 procent. I flera EU-länder röstade inte ens var tredje väljare. Detta ökar möjligheten att vinna platser för det parti som förmår mobilisera sina väljare.
Källor: World Wealth Report 2013, OECD, Eurostat, BBC, Financial Times, Spiegel, Reuters, Welt, partiernas hemsidor m fl.

Läget i åtta europeiska länder

Nederländerna
När Geert Wilders bildade sitt Frihetsparti PVV 2004 var det i första hand islam han vände sig mot. Wilders jämförde Koranen med Hitlers ”Mein Kampf” och hamnade genast i blåsväder.
Sina största framgångar nådde PVV 2009 när man fick 17 procent i EU-valet och året därpå med 15,5 procent i parlamentsvalet. Därefter har det gått sämre. Men i de senaste opinionsmätningarna är PVV nu Nederländernas största parti med över 20 procent av väljarsympatierna. Det är bäddat för framgång i vårens EU-val.
Storbritannien
I lokalvalen i våras röstade var fjärde väljare på Ukip, Independence Party som vill stoppa invandringen och lämna EU. I EU-valet 2014 kan partiet bli den stora vinnaren.
I det brittiska parlamentsvalet 2015 har Ukip visserligen inte stora chanser, eftersom endast det största partiet i en valkrets får plats. Men Ukip tar väljare från det regerande konservativa partiet och kan alltså hjälpa Labour till en seger – om inte premiärminister David Cameron av taktiska skäl byter fot och sällar sig till EU-motståndarna.
Tyskland
Nynazistiska NPD har haft lokala framgångar, men är chanslöst i rikspolitiken. Efter en rad rasistiska mord med koppling till NPD riskerar partiet att förbjudas.
Däremot är det nybildade Alternativ för Tyskland (AfD) på stark frammarsch. AfD bildades i våras av ekonomer som kräver utträde ur euron, kom nästan in i förbundsdagen och har därefter vuxit ytterligare.
AfD är inte renodlat högerpopulistiskt, men har snabbt fått sådana vänner. Det islamfientliga partiet Die Freiheit uppmanar sina sympatisörer att rösta på AfD.
Frankrike
I senaste mätningen var Nationella Fronten för första gången det största partiet. Nästan var fjärde väljare tänker rösta på det högerextrema partiet när ett nytt EU-parlament ska väljas i maj 2014, enligt en undersökning av Institut Francais.
Rekordhög arbetslöshet, en krisande ekonomi och rädsla för tilltagande brottslighet har enligt analytikerna skapat grogrund för Marine Le Pens budskap. Våren 2009, innan finanskrisen slagit fullt ut i Europa fick Nationella Fronten endast 6,3 procent i EU-valet.
Finland
Sannfinländarna är nu Finlands näst största parti, större än Socialdemokraterna i opinionsmätningarna.
Två av partiets riksdagsledamöter har dömts för hets mot folkgrupp. En partistyrelseledamot ville införa kemisk kastrering av manliga invandrare. I våras avslöjades att en lång rad politiker och andra offentliga personer i Finland har mordhotats för att de försvarar svenska språkets ställning. Den svensktalande minoriteten är särskild måltavla för Sannfinländarna som vill avskaffa svenska som obligatoriskt ämne i skolorna.
Österrike
Tre högerpopulistiska partier ställde upp i parlamentsvalet i september. De samlade tillsammans mer än 30 procent av rösterna. Störst framgångar hade Frihetspartiet FPÖ som gick till val med en häftigt invandringsfientlig kampanj. Med drygt 20 procent blev FPÖ tredje största parti.
Även miljardären Frank Stronach lyckades ta sig in i parlamentet med sitt nybildade EU-skeptiska parti Team Stronach. Den framgången skedde dock på bekostnad av högerpopulistiska Österrikes Framtid BZÖ, som ramlade ur parlamentet.
Ungern
Den 1 april 2014 är det ungerska parlamentsval. Ultranationalistiska Jobbik, som fick 16,7 procent förra gången, kommer enligt mätningarna att gå framåt med ett par procentenheter.
Jobbik har främst skapat rubriker genom sina militanta anhängare och sina attacker mot Ungerns romer. Partiet har inte haft något direkt inflytande på ungersk politik under mandatperioden, eftersom det regerande nationalistiska partiet Fidesz (även det av många betecknat som högerpopulistiskt) har 68 procent av platserna i nationalförsamlingen.
Gå till toppen