MFF

Norling stannar

Guldtränaren blir kvar.

För MFF-tränaren Rikard Norling var det ingen tvekan om var framtiden fanns efter det att SM-guldet säkrats i Borås.
– Det är inga konstigheter. Vi har pratat om en fortsättning och det har jag vetat om ett tag.
Samtidigt medgav han att den stormiga hösten och vintern utvecklat honom själv.
– Det har triggat mig. Det är viktigt att vara trovärdig för att ta Malmö till andra nivåer. Det har handlat om att anpassa mig till mig själv. Jag har lärt mig tokmycket. Jag fungerar bättre i en organisation nu - och jag har lärt mig vinna mästerskap.
När såg du ärligt talat själv, att det här skulle kunna bära hela vägen?
– Jag kände en stark kraft efter bortasegern i derbyt mot HIF. Vi utmanövererade ett bra lag i ett pulserande derby. Det är inte ofta man får den känslan.
MFF har använt många unga spelare under året, men samtidigt haft en väldigt fast grundstomme.
– Att vi har haft en konsekvent startelva har öppnat möjligheter för de unga, att ge dem speltid. Väljer man en satsning på så många ungar, blir det ringar på vattnet. De hade inte rutinen och det gällde att få dem redo, med den filosofi som klubben valt.
Kan du nämna någon spelare som betytt mer på den här resan?
– Nej, nämner jag en, slutar det med att jag nämner alla. De är som mina småbröder allihop.
Nästa år väntar Champions League-kval, vad står överst på Norlings önskelista?
– Att ett gäng vassa skallar med framtidsidéer sätter sig ner i lugn och ro och stakar ut den framtida vägen. Den som ska ge resultat om ett par år. Väldigt mycket av det vi gör nu har sin grund i Roland Nilssons arbete. Det är i princip samma fotboll. Han hade till exempel Wilton Figueiredo och Ivo Pekalski i tydliga roller, där vi nu har Simon Thern och Markus Halsti eller Erik Friberg i samma.
Vad säger du om de 5000 fansen som trotsade stormen och gjorde detta till er hemmaplan?
– I ett par matcher i år har de varit den direkta skillnaden. Det är matcher vi kanske inte vunnit utan dem. Vi sa också att det är lite paradoxalt att de skapar sån djävla stämning, att de laddar upp ett helt gäng motståndare också - bara för de möter oss.
När laget väl kom ut till fansen, gick Norling och kramade om många av dem och slängde ut sin kavaj.
– När jag trodde på guld? Inte redan vid 2-0. Då kunde fortfarande Anders Svensson trä in en boll bakom allihop, men de sista minuterna så...men jag kan inte beskriva känslan, den måste få växa in i mig.
Läs alla artiklar om: MFF:s SM-guld 2013
Gå till toppen