Aktuella frågor

Debattinlägg: "En ny form av samhällstjänst."

I Sverige har skolplikt och manlig värnplikt varit två av de viktigaste institutionerna för att integrera unga människor med skiftande ekonomisk och kulturell bakgrund. Båda tillhör historien. En ny form av samhällstjänst kan mycket väl ligga rätt i tiden.
Det skriver Lars Trägårdh, en av författarna till den nya boken Den svala svenska tilliten.

Den generella tilliten, det vill säga tilliten till människor i allmänhet, är mycket hög i Sverige. Det bekräftar nya data i den Tillitsbarometer som ingår i boken Den svala svenska tilliten.
Men Tillitsbarometern visar också att tilliten till dem som bor i vår närhet, i samma bostadsområde eller på samma lilla ort, varierar kraftigt. Dessutom tycks variationen vara kopplad till skillnader både när det gäller utländsk bakgrund och till ojämlikhet.
Malmö är en av de kommuner där människor har lägst tillit till varandra, där mångfalden är stor och ojämlikhet hög.
Frågan om mångfald och social sammanhållning är både politiskt laddad och komplex. Det officiella Sverige betonar värden som tolerans, respekt för andra och öppenhet för mångfald och kopplar dem till en diffus tanke om att Sverige är genomsyrat av allmänmänskliga värden och inte längre infekterat av trång nationalism. Denna attityd bekräftas i viss mån av den mångfaldsbarometer som forskare vid Uppsala universitet publicerar med jämna mellanrum. Bilden av Sverige som ett tolerant samhälle befästs av svaren på frågor som rör den allmänna synen på mångfald.
Uppsalaforskarnas resultat pekar på att människor med extremt negativa attityder till mångfald har minskat från 5,7 till 4,9 procent av befolkningen, men också på att toleransen är villkorad. Över 80 procent av de tillfrågade menar att invandrare har en skyldighet att anpassa sig till majoritetssamhällets vanor.
Spänningen mellan tolerans och krav på integration betonas av den amerikanske forskaren Eric Uslaner i den nyligen utkomna boken om tillit, mångfald och segregering, Segregation and Mistrust.
Utifrån data hämtade från den svenska Tillitsbarometern betonar Uslaner det negativa i segregering och det positiva i kontakt över etniska och religiösa gränser. Hans slutsats är att i ett samhälle som kännetecknas av etnisk och religiös mångfald är det – om man vill öka människors tillit till varandra – bättre att utforma en politik som är baserad på assimilering som ett mål än en ideologisk motiverad mångkulturalism.
Uslaner är inne på ett viktigt område där debatten i Sverige är präglad av förvirring och motsägelser. Här finns en vänster som tar avstånd från all form av nationalism och en borgerlighet som är stolt över sin kosmopolitiska framsynthet. Båda sidor betonar gärna sin positiva syn på invandring och mångfald, samtidigt som de undrar varför Sverigedemokraternas 1930-talsretorik röner framgång.
Vänsterns vilsenhet beror i grunden på två saker. Dels på att nationalismen som en kulturell kraft med stor politisk potens underskattas, dels på en bristande förståelse av hur integration har genomförts i praktiken tidigare i historien.
Ett speciellt frapperande exempel på blindhet är att vänstern inte tycks komma ihåg vad många historiker sedan länge har betonat: att känslan av att tillhöra ett samhälle och en nation inte uppstår av sig själv.
Skolplikt och manlig värnplikt har varit två av de viktigaste institutionerna för att integrera unga människor med skiftande ekonomisk och kulturell bakgrund. Båda tillhör idag en svunnen tid. Värnplikten är nedmonterad och när det gäller folkskolan har en idé om valfrihet och mångfald kommit att tränga ut tanken om en gemensam och sammanbindande skola.
De segregerande effekterna av det fria skolvalet betonas ofta, men lika viktigt är förlusten av den nationaliserande och därför integrerande effekt som den gamla folkskolan hade.
Aningslösheten är ännu mer påtaglig när det gäller värnplikten. Många tycks ha glömt dess historiska roll som ett instrument för såväl demokratisering som integration, och då speciellt av just de grupper som idag skapar sådan oro: de unga männen, inte minst de som tillhör arbetarklassen eller har invandrarbakgrund.
För den tidiga socialdemokratin var kopplingen mellan värnplikt, medborgarskap och demokrati självklar, sammanfattad i slagord som ”en man, en röst, ett gevär” och ”gör din plikt, kräv din rätt”. Utan att hemfalla åt en snäv tanke om svensk identitet hängav sig socialdemokraterna åt en medborgarskapsnationalism som kom till uttryck i såväl läroböcker i historia och medborgarkunskap som i en värnplikt där unga män från olika sociala miljöer kom i kontakt med varandra i ett gemensamt projekt som både var omfattande och betydelsefullt.
Svenska politiker måste inse att det aldrig kommer att räcka att bara tala om tolerans. Det behövs handfasta institutioner som skapar de möten och kontaktytor där segregation övervinns och en känsla av ett nytt gemensamt ”vi” kan formas.
Att å ena sidan låta bekymrad över segregering och å den andra lägga ner de institutioner som skapar kontakt är ingen bra politik. Sedan kan formerna givetvis diskuteras: manlig, militär värnplikt är otidsenlig, men en annan form av samhällstjänst kan mycket väl ligga precis rätt i tiden.
Lars Trägårdh
Lars Trägårdh är professor i historia och arbetar vid institutionen för socialvetenskap vid Ersta Sköndal högskola. Tillsammans med Susanne Wallman Lundåsen, Dag Wollebaek och Lars Svedberg publicerade han nyligen boken Den svala svenska tilliten. Förutsättningar och utmaningar.
Gå till toppen