Aktuella frågor

Debattinlägg: "Manning och Snowden är hjältar."

Vi varken kan eller bör avveckla övervakningssamhället. Men kravet måste vara att reciprocitet, ömsesidighet, råder. Då storebror ser mig ska jag också ha rätt att se storebror. Det skriver Torbjörn Tännsjö.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel är avlyssnad av den amerikanska underrättelsetjänsten National Security Agency, NSA.
Utrikesminister Carl Bildt (M) förklarar öppet att han inte talar förtroligt i sin mobiltelefon.
NSA kopplar in sig på Google.
Katten på råttan! Det totala övervakningssamhället är här.
Det fanns en tid då bara vissa avlyssnades, de som på olika sätt definierades ut ur gemenskapen. Länge var det i vårt land den politiska vänstern – under nästan hela förra seklet. Därpå kom det att handla om radikala muslimer. Men nu vet vi att vi alla synas.
Så befriande!
Ett öppet samhälle är ett säkert samhälle. Den som inte har några hemligheter för andra kan inte bli föremål för utpressning. Både rättssäkerhet och rättstrygghet stärks. Vi har allt att vinna på det öppna samhället. Det inser vi nog lite till mans. Det förklarar de svaga protesterna, då en ny övervakningsskandal briserar. Ändå känns det inte riktigt bra.
Men vad är det då som är felet, om det inte är övervakningen som sådan?
Det finns en lång rad av skäl som brukar anföras till stöd för privatlivets helgd. Jag har i andra sammanhang närmare analyserat dessa. Det helt dominerade motivet är emellertid en rädsla för att informationen som samlas om mig ska komma att användas mot mig. Och då den insamlas och hanteras i smyg har jag ingen möjlighet att värja mig.
Denna oro är högst befogad. Förr behövde bara vissa skikt av samhället hysa den. Nu är den allas vår angelägenhet. Men då bör vi också alla kräva förändringar som mildrar hotet.
Det självklara svaret på övervakningssamhället som vi varken kan eller bör försöka avveckla – bara naiva romantiker kan tro att det är möjligt – är krav på reciprocitet. Då storebror ser mig ska jag också ha rätt att se på storebror. Om jag klär av mig naken inför hans blickar så ska han också klä av sig inför mina.
Lösningen är rent juridiskt bestämmelser som att allt som insamlas inom en kort tid ska göras offentligt. I synnerhet ska den som blivit övervakad inom kort tid ha rätt till allt material som samlats om henne.
Är detta naivt? Kanske.
De som samlar informationen vill nog inte dela med sig. De kommer att med olika skäl motsätta sig en lagstiftning som tvingar dem att dela med sig av vad de vet. Och de kommer kanske till och med att trotsa en sådan lagstiftning.
Det finns i så fall andra medel. Vi har dem framför våra ögon just nu. Vi lever i en tid då storebror är avklädd inför våra ögon. Det har skett genom modiga insatser från enskilda individer. Bradley Manning och Edward Snowden borde idag vara våra hjältar.
Likaså grävande journalister som uppdagar skumma register hos våra myndigheter.
Många klagar idag på att statsminister Fredrik Reinfeldt (M) håller en låg profil i den transatlantiska avlyssningshistorien.
Men det är meningslöst att kräva trotsiga proklamationer ifrån honom om att verksamheten ska få ett slut. Den får inget slut. Det vet vi och det vet han. Varför be statsministern att han ska hyckla?
Vad Reinfeldt däremot kan göra är att föranstalta om att Snowden ges politisk asyl i vårt land.
Det vore en viktig politisk markering och en verkningsfull insats för det öppna samhället, värd vår respekt.
Torbjörn Tännsjö
Torbjörn Tännsjö är professor i praktisk filosofi och författare till boken Privatliv (Fri tanke förlag).
Gå till toppen