Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Den var bättre förr

Victor Malm tycker sig ha läst Jonas Berghs roman tidigare.

På väg till Charlotta Anderson.

Author: Jonas Bergh. Publisher: Waterglobe Productions.. PublishYear: 2013.
”På väg till Charlotta Anderson” avslutar Jonas Berghs trilogi om människor från Landskrona med omnejd. Människorna i den är, som oftast i Berghs litterära värld, utslagna och desillusionerade. Sårade av samhället, tiden och spriten. Särskilt huvudkaraktärerna Charlotta och Pange. Födda på samma dag verkar deras liv som av ödet bundna vid varandra. Berättelsen hoppar mellan tider och platser, och oftast befinner de två sig långt bort från varandra. Ändå finns där ett band mellan dem som trotsar både tid och rum.
Ett av romanens tidsplan är vår samtid. April 2012, Pange ligger på sjukhus, trasig av sitt missbruk. Han ligger där och längtar efter Charlotta, och när en läkare frågar honom vem hon är svarar han: ”Inuti mej finns en spricka.” Att han inte svarar direkt på frågan kännetecknar Berghs elliptiska stil, som i fragment hastar framåt. Jonas Bergh försöker mana fram en rastlöshet i prosan, ett driv, men det är inte helt lyckat. Det fragmentariska känns tillgjort och aningen stolpigt.
Panges svar på doktorns fråga ger dock en konkret bild av vad romanen handlar om: den förlorade kärleken. Snart ska sprickan i honom bli outhärdlig, varpå han ger sig iväg tillsammans med en vän för att finna Charlotta och så fylla tomrummet inom sig. Världen är trasig och intill jakten finns spriten och smärtan, desperationen, alltid närvarande. Läsaren förstår snart att världen, och Pange, redan är förstörd bortom räddning.
Jonas Bergh kastar sig med andra ord rakt in i den litterära tradition som kanske är mest söndertröskad av alla: den genommanliga, trasromantiska och äventyrstörstande berättelsen som stammar ur den amerikanska beatrörelsen. Frihet, rastlöshet och jakt kombinerat med några sinnesförändrande substanser. Man ser de skimrande hjältarna resa sig över texten: Jack Kerouac, Ulf Lundell, Charles Bukowski. Och jag kan inte låta bli att känna att den här romanen redan har skrivits alldeles för många gånger, och dessutom mycket bättre.
Gå till toppen