I ett rum ovanför puben Bishops Arms i Malmö sitter nio män och en kvinna med varsin ukulele i famnen. De ska just börja spela låten Tom Dooley, men först avverkas ett antal ordvitsar. ”Va, håller jag fel? Har jag dooligt grepp, menar du?”

Så sätter de igång med ett lite trevande A-ackord.

Det hade kunnat vara vilket musicerande gäng som helst. Men detta är Mensa, föreningen för personer med hög IQ. Spelandet är en av många aktiviteter de gör tillsammans. Poker, grillning och pubkvällar står också på schemat. Eller att bara träffas och prata.

– Det är det bästa. Att man får lov att tänka konstigt, diskutera saker länge och utflippat, säger Lars Nordström, som till vardags arbetar som administratör.

– Ja, det kanske finns förutfattade meningar om att vi är insnöade typer. Men här finns alla yrken och samhällsklasser. Den gemensamma nämnaren är väl att vi gillar att lösa problem, säger Kurt Löf, som jobbar som videoproducent.

Redan som liten hörde han talas om Mensa.

– Jag hade bilden av ett gäng människor med extremt stora pannor som sitter och löser världsproblem.

Själv hade han lätt för sig i grundskolan, och avverkade snabbt sina uppgifter för att sedan sitta och vänta in klasskamraterna. I samband med mönstringen uppnådde han högt resultat på de logiska testerna.

– Men jag var långt ifrån säker på att jag skulle klara testet till Mensa. Så visst blev resultatet ett slags kvitto på att man är bra på något.

Han är en av många medlemmar som tillkommit under senare år. Tillströmningen kan hänga samman med att föreningen fått publicitet i medierna. Men det kan också finnas en djupare förklaring.

– Förr var det inte lika fint att sticka ut och framhäva sig själv. Nu har samhället blivit mer individualistiskt, säger Kurt Löf.

Fortfarande finns tveksamhet bland en del medlemmar, att berätta om Mensa för vänner och kolleger.

– Kanske är man rädd att bli utfryst. Men jag tror att farhågorna är överdrivna. Folk är inte så negativa, utan snarare nyfikna, säger skolledaren Marie Malmgren.

Enligt stadgarna riktar sig Mensa till två procent av befolkningen, vilket kan te sig provocerande för en del utomstående.

– Det är ungefär lika exkluderande som elitidrott. Själv valdes jag alltid sist i fotbollslaget för jag hade ingen bollkänsla. Men det är ingen som ifrågasätter det, säger Lars Nordström.

Han, liksom de andra, betonar att hög intelligens egentligen bara är en av många sidor hos en människa.

– Det är klart att det kan påverka ens liv om man har väldigt hög, eller väldigt låg, IQ. Men det definierar inte hela mig. Intressen och andra styrkor och svagheter spelar också in, säger Marie Malmgren.

– Jag har alltid varit bra på problemlösning, vilket lett fram till mitt nuvarande yrke. Men jag har också jobbat som busschaufför och det krävde andra egenskaper. Så man ska inte lägga alla äpplen i samma lilla IQ-korg, säger Kurt Löf.

Ibland stöter de på föreställningen att hög IQ sammanfaller med lägre EQ, eller känslomässig intelligens.

– Fast en del forskning visar motsatsen, att högintelligenta ofta har hög EQ, påpekar Marie Malmgren.

– Det är klart att det finns några härliga ufo:n i föreningen. Men det finns det i kampsportsklubben också, säger Kurt Löf.

Liksom i de flesta sociala sammanhang uppstår en viss jargong. Som talesättet att man vid festerna kan ”supa sig normalbegåvad”.

– Jo, jag känner till det, säger Marie Malmgren med ett skratt. Men de flesta är ganska ödmjuka. För vissa är det säkert en egotripp att komma med i Mensa, men de dyker sällan upp på träffarna.

Ukulelespel och öldrickande i all ära – hur gick det med visionen att lösa världsproblemen?

– Till en början blev jag lite besviken, jag trodde att man skulle vara mer konstruktiv. Här löser vi pusslet för pusslets skull. Världsproblem bygger ju på större kunskap, och då hjälper pusselförmågan föga, säger Kurt Löf.

De är överens om att föreningen gör som störst nytta i arbetet med särbegåvade barn – en fråga som Lars Nordström kommit att engagera sig i.

– Jag vill ju hoppas att vi gör skillnad. Och vem vet? Kanske kommer ett av dessa barn, i framtiden, att uppfinna nästa viktiga vaccin?

Föreningen Mensa bildades i London 1946, och grundtanken är att föra samman intelligenta personer. Ordet Mensa betyder bord, och syftar på att föreningen ska fungera som ett rundabordssamtal, utan politiska eller religiösa förtecken.

I dag finns Mensa över hela världen. Sedan millennieskiftet har Mensa Sverige vuxit från drygt 600 medlemmar till dagens 4500.

Genomsnittlig IQ för befolkningen är 100. För att bli medlem i Mensa måste man utföra ett IQ-test och uppnå ett resultat över 131. Det innebär att cirka 2 procent av befolkningen, eller 180 000 svenskar, skulle kvalificera sig för ett medlemskap.

Testet, som ska lösas inom 20 minuter, består av 45 uppgifter där deltagaren ska lista ut den logiska fortsättningen på en serie figurer. 

Synen på intelligens, som en enhetlig och mätbar förmåga, har ifrågasatts. En del menar att den fångar upp det logiska tänkandet, men missar andra aspekter. En alternativ modell, utarbetad av Harvardprofessorn Howard Gardner, går ut på att människor har ett flertal intelligenser: språklig, rumslig, matematisk, musikalisk, kroppslig, social och intrapersonell (självkännedom). På senare år har det också talats om emotionell intelligens, EQ.

Men tanken om multipla intelligenser har mött kritik som att förmågor inte bör förväxlas med intelligens.