Huvudledare

Ledare: Fegspel som kan fälla alliansen

Regeringen infrastruktursatsar i Stockholm. Det är bra, men är samtidigt både för lite och för sent. År av fegspel riskerar att bli alliansens fall.

Vill alliansens ledare att väljarna ska följa dem måste de berätta vart de är på väg.Bild: HENRIK MONTGOMERY / TT
Alliansen tar ett rejält grepp om Stockholmsregionens infrastruktur. På DN Debatt igår presenterade de fyra partiledarna en storsatsning som bland annat innebär att tunnelbanan byggs ut för totalt 25,7 miljarder kronor med nio nya stationer.
I paketet utlovas också 78 000 nya lägenheter – minst lika viktigt med tanke på Stockholms skriande bostadsbrist. Den kostar enligt Swedbanks ekonomer 21 miljarder kronor om året i utebliven tillväxt.
En tillväxtregion har blivit en flaskhals. Nu ska utvecklingen vändas.
Säkert finns bakom satsningen också en förhoppning om att alliansen i och med detta ska vinna ökat stöd bland Stockholms väljare, som av opinionsmätningarna att döma närmast folkvandrat till oppositionen.
I artikeln berömmer regeringen sig för att ha ”gjort betydande investeringar i infrastruktur i hela Sverige” och att ”historiskt stora” satsningar väntar fram till år 2025.
Det är en sanning med modifikation. Regeringen kunde på det här området ha gjort betydligt mer, betydligt tidigare. Inte minst därför att svensk ekonomi hade behövt den stimulansen. För alliansens fyra partiledare tror förhoppningsvis på vad de själva skriver:
”Människors möjlighet till resor och rörelse skapar grund för tillväxt, arbete och välfärd”.
Det går knappast att skylla på att det saknats lämpliga projekt att investera i, även utanför huvudstadsområdet. De senaste vintrarnas alla inställda och försenade tåg har visat hur eftersatt järnvägsunderhållet är i stora delar av landet. Igår varnade Region Skåne för trafikkaos om inte Södra stambanan mellan Lund och Hässleholm omedelbart rustas upp och får högre kapacitet. Efter att tågtrafiken i Skåne fyrdubblats på 20 år börjar situationen bli ohållbar.
Särskilt denna andra mandatperiod har präglats av överdriven politisk försiktighet från alliansens sida. De borgerliga har likt ett ängsligt revisorskollegium koncentrerat sig på att bevaka statens finanser.
Ingen kan förneka att regeringen och finansminister Anders Borg (M) i den delen skött sig med den äran. Det hade dock inte skadat om alliansen lite oftare vågat lyfta blicken från nationalräkenskaperna.
Politik är inte bara att ta ansvar, gneta och förvalta. Allt det där är bra och viktigt, men politik kräver också visioner. Politik är förmågan att väva en inspirerande berättelse om framtiden. Inte minst under kristider, när osäkerhet och otrygghet griper omkring sig, är det vad politiskt ledarskap går ut på. Också.
Det är som om den närmast klichéartade sanningen att varje kris också bär på möjligheter helt gått alliansen förbi.
Enligt ekonomen Klas Eklund är ett av de stora misstagen att regeringen inte tog tillvara arbetet i Framtidskommissionen. Denna tilläts analysera problemen, ställa diagnos, men inte föreslå botemedel.
Kommissionens arbete resulterade i ett tjugotal seminarier runt om i landet och nästan lika många utredningar och rapporter; hyllvärmare.
”Detta underlag, vill jag påstå, innehöll det mesta av vad som krävs för att forma den berättelse om Sverige som så många nu ropar efter”, skriver Eklund, själv en av Framtidskommissionens ledamöter, i det senaste numret av tidskriften Fokus:
”Den berättelsen hade utgått från att omställningen till en grönare ekonomi inte längre är ett val utan en nödvändighet, för Sverige och planeten som helhet.”
Utifrån detta kunde alliansen enligt Eklund måla upp en ny vision, en ny svensk modell. Ett modernt Sverige rustat för global konkurrens.
Han har rätt. Sverige är inte klart. Det är inte så att vad som återstår är en transportsträcka där politikerna bara ska tävla om vem som förvaltar bäst. Tvärtom har utmaningarna inte varit större på mycket, mycket länge.
Ändå är det så visionslöst, så räddhågset. Och det gäller verkligen inte enbart regeringssidan.
En annan berättelse är fortfarande möjlig. Men då är det hög tid för alliansen att agera, att våga vara visionär, att försöka entusiasmera väljarna. Inte en annan dag, utan nu.
Gå till toppen