Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Det vore fullt möjligt för politiken att främja sådana tekniker, istället för att sabotera dem.”

Varken politiskt eller tekniskt finns det anledning att resignera när det gäller övervakningssamhället. Det skriver Thore Husfeldt, Jesper Larsson och Rasmus Pagh, forskare i datavetenskap.

Privatsfärens gränser och integritet är ständigt uppe till förhandling, och det är naturligt att de ifrågasätts just nu – när digitaliseringen totalt förändrat de tekniska förutsättningarna för vad som kan övervakas och hemlighållas.
Därmed är det välkommet att frågorna problematiseras, som i Torbjörn Tännsjös debattartikel (7/11).
Likt den amerikanske juridikprofessorn och aktivisten Lawrence Lessig drömmer vi om att leva i ett samhälle där basala medborgargärningar inte betraktas som modiga.
Vi ska inte värdera Tännsjös argumentation för övervakningssamhället utifrån utilitaristisk etik. Däremot vill vi påpeka några informationstekniska missförstånd rörande teknologisk defaitism, individuell registeråtkomst och reciprocitet eller ömsesidighet.
Tännsjö hävdar inte bara att övervakningssamhället är önskvärt, utan också att det vore omöjligt att stoppa även om vi ville. Men det finns ingen anledning till sådan defaitism, varken politiskt eller tekniskt.
Inte minst erbjuder informationstekniken själv en uppsjö av lösningar, som till exempel ospårbara penningtransaktioner (Bitcoin), krypterad kommunikation (PGP), anonym nerladdning (Tor) och anonym publicering (Wikileaks). Mycket av den aktuella datavetenskapliga forskningen inom säkerhetsområdet rör sig om just detta.
Det vore fullt möjligt för offentlig digitaliseringspolitik att främja sådana tekniker, istället för att sabotera dem.
Övervakningssamhället har varit kvickt att utnyttja informationsteknikens möjligheter. Huruvida vi istället väljer att använda tekniken till att säkra privatsfären är till stor del en politisk fråga.
Tännsjö ger uttryck för en önskan om att individen får tillgång till alla data som staten har samlat in om henne.
Den tanken är tyvärr fördigital. Den hör hemma i en tid där spaningsresultat sparades som i Stasis arkiv: informationen om den enskilde medborgaren var några sidor, eller kanske några hundra sidor, löptext och fakta, allt analyserat och filtrerat till meningsfullhet.
I ett sådant övervakningssamhälle var det meningsfullt att begära ut sin akt, och få veta ”vad staten vet om mig”. Men idag är det inte huvudsakligen analyserade och filtrerade data som sparas. Istället kan vi utgå ifrån att allt som går att samla in också sparas. Det är inte meningsfullt att be om en kopia eller utskrift av rådata på flera gigabyte.
Till exempel:
I det fördigitala samhället innehöll spaningsarkivet en rapport om att man deltog i en demonstration mot Muren i oktober 1989 i Dresden.
Idag sparas istället listan av alla mobilnätsmaster som ens telefon har kopplat upp sig emot.
Förvisso skulle man kunna få tillgång till listan, men innehållet vore föga upplysande: överväldigande mängder data, meningslösa, om man inte också har datorisk tillgång till andra data, så som masternas placering och var demonstrationen ägde rum.
Tännsjö framlägger ett reciprocitetsargument om att samhällskontraktet bör vara balanserat mellan övervakaren och den övervakade – då storebror ser mig ska jag också ha rätt att se på storebror – samt ett transparensargument som innebär att den som blivit övervakad inom en kort tidsrymd ska ha rätt till allt material som samlats om henne.
Motargumenten finner man i The Myth of the Transparent Society av den amerikanske säkerhetsexperten Bruce Schneier (Wired News, 6 mars 2008).
I korthet baseras reciprocitetsargumentet på det felaktiga antagandet att båda sidor gynnas lika mycket av ömsesidig transparens.
Så är det inte. Maktbalansen mellan stat och individ är aldrig symmetrisk, och transparensen ökar skevheten. Information multiplicerar styrkeförhållandena snarare än att utjämna dem.
Som konstaterat ovan blir information om individen först riktigt värdefull när den samkörs med storskalig information om andra individer, som den enskilde ju inte ska få tillgång till.
Tännsjös villkor för att acceptera övervakningssamhället bygger alltså på en förståelse av information som hör hemma i en svunnen tid.
Argumenten för registertransparens och öppenhet i till exempel förvaltning och lagstiftning måste vara mer fundamentala. Statens transparens är en förutsättning för det öppna samhället och demokratin, men inte anledning nog att godta rutinmässig och heltäckande övervakning.
Thore Husfeldt
Jesper Larsson
Rasmus Pagh
Thore Husfeldt är professor i datalogi vid Lunds Universitet.
Jesper Larsson är assisterande professor vid IT-universitetet i Köpenhamn.
Rasmus Pagh är professor i datalogi vid IT-universitetet i Köpenhamn.
Gå till toppen