Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

En bagatell som gnager

Maria Küchen har ett tips till alla företag och kommuner: Köp inte Jonas Karlssons nya bok i julklapp till era anställda. Det skulle ge fel signaler.

God jul.

Author: Jonas Karlsson. Publisher: Wahlström & Widstrand.. PublishYear: 2013.
För att börja med utanverket, så är det onödigt marknadsmässigt smart att döpa en bok av en folkkär författare till God jul och förse den med ett skyddsomslag som liknar presentpapper med guldtryck. Att till den grad totaldesigna ett litterärt verk för julhandeln, kalla mig tråkig men jag gillar det inte. Bokprodukter är inte vad litteratur ska reduceras till.
Med detta sagt, vecklar jag upp paketet och koncentrerar mig på att enbart läsa. Litteratur går ut på en enda väldigt enkel sak, oavsett de distraherande marknadsföringskrumbukter som alltmer dominerar förlagsvärlden: Någon skriver, någon läser. Och Jonas Karlssons roman håller för läsning. I ett kommunalhus någonstans i Sverige iscensätts ett kammarspel som är både dråpligt och tragiskt. Det hela börjar med att chefen på ett sammanträde kläcker en idé för att glädja medborgarna och det slutar med att en anställd offras.
Jonas Karlsson har känsla för psykologiska spel mellan människor, och han använder den för att väva ett drama där ett lågenintensivt krig utspelas mellan kollektiv och individ, överordnad och underordnad. Hans skildring av omständliga beslutsprocesser och mellanmänskligt tjafs väcker en ömhet i mig för demokratin. Exakt sådan här är den ju: Ineffektiv, osexig och behäftad med diverse glapp där människors brister får spelrum.
Och demokratin är vårt enda hopp. En upplyst despot i kommunhuset hade förstås i en handvändning löst de problem som uppstår när trappljusstakarna ska placeras ut på ett sådant sätt i de anställdas fönster, att de i vintermörkret bildar ett skinande GOD JUL på kommunhusets fasad. Men, leve det ineffektiva krånglet. Leve möteskulturen där småsaker ältas in absurdum. Leve medbestämmandet. Men ändå: Måste vårt enda tänkbara liv vara så här? Måste vi till den grad spelas ut mot varandra?
Jonas Karlsson snuddar vid frågorna men kunde ha skärpt fram en gestaltning av dem som hade gett berättelsen en vassare egg. När kommunens anställda kommer till stormöte i tron att de ska få veta vilka som ska avskedas och i stället får information om julljusstakar, då slås en ton an som tyvärr inte riktigt tillåts klinga ut. Hela historien borde kort sagt ha varit något mindre lustig.
Det förringar inte Jonas Karlssons tonträff och förmåga att disponera en roman, och han gör tyvärr rätt som låter det hela sluta så illa. Efter avslutad läsning ligger hans ytligt sett bagatellartade berättelse kvar i medvetandet och irriterar. Mitt råd till kommuner och företag ute i landet är därför: Frestas inte att köpa in den här boken som julklapp åt de anställda. Det skulle skicka ut fel signaler. Ge dem en burk pepparkakor i stället. Pepparkakor blir man som bekant snäll av. Litteratur däremot har den egenskapen att den kan få folk att börja krångla genom att kritiska tankar väcks.
Gå till toppen