Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Bron mellan språken rasar

Språkforskarna som publicerat en studie om att svenska ungdomar gärna pratar engelska med danskar blev uppringda av en person från Medicon Valley.
”Kan man hänvisa till er studie, vetenskapligt”?
”Javisst, hurså?”
Det visar sig att ett viktigt affärsmöte mellan svenskar och danskar är på gång. Beslut ska fattas. Danska uttryck måste förstås.
– Och alla svenskar var jättenervösa och hoppades få stöd av vår studie för att hålla mötet på engelska, berättar Mari Bacquin, språkforskare på Lunds universitet.
Gårdagens seminarium i Lund om språkförståelse mellan svenskar och danskar var fullsatt. Den ena forskaren i nordiska språk efter den andra vittnade om att förståelsen är på väg ner i avgrunden.
Anekdoterna om språkförbistring stod som spön i backen.
– Det som väntar är att språken fortsätter glida isär, därför att det sker färre språkmöten, sade språkhistorikern Lars-Olof Delsing.
Vi ser inte längre på varandras oöversatta tv-program och behöver inte fråga efter vägen, eller börja småprata med en främling i tågkupén.
– Allt finns på webben, och när vi får tråkigt i kupén kan vi tala i mobilen med någon vi redan känner.
Den danske språkprofessorn Frank Gregersen påpekade att diskussionen om bristande nordisk språkförståelse är speciell för Öresundsregionen. Att förståelsen för svenska är bättre i Århus än i storstaden Köpenhamn, som vänder ryggen åt Skåne.
– Utmaningen är att antingen skapa en region som inte funnits sedan bildandet av nationalstaterna drog ner en järnridå i Öresund, eller ta konsekvenserna av att det inte är en region, säger han.
När allt känns som mest nattsvart börjar Anna Smedberg Bondesson, som undervisar i svenska vid Köpenhamns universitet, tala om skönheten i de små språkliga skillnaderna.
Att släppa föreställningen om att det är ”viktigt” att förstå varandra och istället lära sig grannspråket instrumentellt, utgå från vad det ska användas till.
Som när hon för många år sedan skulle undervisa fotbollsspelaren Martin Dahlin i italienska i Rom och hade tänkt sig traditionell skolboksundervisning. Medan han snabbt ville lära sig säga ”kan jag få ett par nya strumpor” på italienska.
Men Anna Smedberg Bondesson har också använt ”poetisk pedagogik” och låtit språkstudenter översätta Edith Södergrans dikt ”Dagen svalnar”.
En strof lyder ”...ditt tunga huvud mot mitt bröst/dit tunge hoved mod mit bryst”.
– De är nästan identiska, men det hårda svenska t-et i ”mot” skiljer tydligt duet från jaget, medan det mjuka d-et i ”mod mit bryst” gör att du nästan känner hur huvudet faller in mot bröstet, sade hon.
– De små nyansskillnaderna mellan svenska och danska skärper våra sinnen för vad språk är.
Gå till toppen