Kultur & Nöjen

Läsarna om att avstå barn

I dag skriver Andreas Ekström om kvinnor som avstått moderskap. Artikeln har delats och kommenterats flitigt under dagen. Här är några tankar från er läsare.

Bild: Arkivfoto: Björn Lindgren
Jenny Pobiega skriver:
”I egenskap av kvinna som sedan länge tröttnat på frågan "Har du några barn ÄN?" tycker jag det känns viktigt och bra att boken och denna artikel skrivits. Toppen med inspiration och igenkännande för oss barnfria och våra närstående – för som det skrivs i artikeln är det ont om förståelse och sympati för vårt beslut.”
Någon undrar om ämnet är tillräckligt intressant att diskutera – ”vem bryr sig?” Erika Westberg svarar:
”Tro mig, är man nygift kvinna i trettioårsåldern kommer det samtalsämnet upp hela – jävla – tiden. Det är synnerligen irriterande att folk som inte är mer än ytligt bekanta med mig tar sig rätten att hävda vad jag kommer känna och göra, när jag som sagt varit en självständigt, vuxen individ i ett antal år vid det här laget. Så ja, jag bryr mig om boken därför att det är skönt att höra att jag inte är den enda människan i universum som blir ifrågasatt på det sättet.”
Christopher Horstmann tycker inte att problemet är så stort som det framställs:
”Jag förstår att det finns folk som ifrågasätter och stöter ut människor som valt att inte skaffa barn. Människor generellt är väldigt trångsynta och styrs till stor del av normer. Men hur är det ett problem för den enskilde individen som valt att inte skaffa barn? Man vet väl själv bäst vad man vill och inte vill, och att det är en självklarhet att göra det valet själv!”
JohnRicK, däremot, tycker att fler borde få komma till tals:
”Rent instinktivt tycker jag att det är särdeles beklämmande att över hälften som kommer till tals är journalister, forskare eller författare? Att det är kvinnor är givetvis ett måste, men den sociokulturella bredden verkar man ha förbisett totalt? Väntar dock med vidare kritik tills jag har läst boken.”
Omgivningen borde visa mer respekt, tycker AnnikaL:
”Det är lika bisarrt att försvara varför man valt att inte skaffa barn som att behöva försvara och förklara varför man inte dricker alkohol. Låt folk vara.”
Sydsvenskans Maria G Francke har skrivit en personlig krönika om ämnet: 
”De beklagande är svårast. Hur förklara att man inte är ledsen för en sak som anses vara så stor, utan att framstå som känslokall? Det anses liksom vara alldeles självklart att om man är över 40 och inte har åtminstone ett barn eller helst flera så är det något fel på en. Antingen kroppsligt, eller i huvudet. Visst måste hon vara emotionellt störd, åtminstone?”

Kommentera gärna!

Fortsätt att diskutera här nedan. Vi uppmuntrar olika åsikter, men tar bort kommentarer som går till personangrepp eller som inte håller en god ton.
Gå till toppen