Kultur & Nöjen

Det finns goda skäl att bevara de vetenskapliga tidskrifterna

Det stormar i Sveriges annars så stillsamma universitetskorridorer. Samhällsvetare och humanister svär i kafferummen, debatterar i dagspressen, ryter till i radio och undertecknar upprop.
Bakgrunden är att styrelsen för Vetenskapsrådet (VR) – en statlig myndighet med uppdrag att fördela medel till forskning och forskningskommunikation – nyligen fattade ett principbeslut om att på sikt avskaffa stödet till vetenskapliga tidskrifter inom humaniora och samhällsvetenskap. Ett trettiotal tidskrifter kommer därmed få snålare resurser, många rent av svårt att överleva.
Något ekonomiskt incitament bakom beslutet är svårt att se. Tidskriftsstödet på omkring 3,5 miljoner kronor utgör inte ens en promille av det bidragsbelopp som VR årligen beviljar. Istället handlar det om (vetenskaps)ideologi och likriktning. VR:s styrelse tycks vilja tvinga humanister och samhällsvetare att publicera sina forskningsresultat i internationella och engelskspråkiga tidskrifter, något som närmast är norm inom medicin och naturvetenskap.
Vad är då problemet med detta? Vad bråkar forskarna om? Jo, Historisk tidskrift, Statsvetenskaplig tidskrift, Tidskrift för litteraturvetenskap, Tidskrift för genusvetenskap, Bebyggelsehistorisk tidskrift och många fler av de drabbade publikationerna fungerar som nav för respektive ämne.
Här presenteras nya rön, förs debatter och recenseras avhandlingar. I en tid då forskarsamhällena kännetecknas av specialisering och splittring är tidskrifterna enda sättet att hålla koll på vad kollegorna sysslar med. De möjliggör kritisk granskning och konstruktiva meningsutbyten, gör forskningen bättre kort sagt.
Som bärare av kulturarv och som arena för diskussion av specifikt svenska förhållanden är många av de aktuella tidskrifterna av allmän angelägenhet. Det är svårt att se vilket intresse internationella tidskrifter skulle ha av att publicera artiklar om skånska alléer eller svenskt folkskoleväsende, för att nämna ett par färska exempel.
Likaså har de svenska tidskrifterna – som läses också av lärare, kulturjournalister och intresserad allmänhet – en viktig forskningsförmedlande funktion. Hänvisas humanister och samhällsvetare till internationella tidskrifter lär deras bidrag än mer sällan nå utanför kretsen av närmast sörjande. I förlängningen försämras det svenska samhällets självförståelse. Upphör forskarna – av vilka få faktiskt gör sig själv riktigt rättvisa på främmande språk – att utveckla svenska vetenskapliga begrepp utarmas också det svenska språket i stort.
VR-styrelsens principbeslut är ett trist tecken i tiden. Frizonerna för eftertanke, kunskap och sansade samtal blir allt färre. Inte minst därför finns det anledning att ansluta sig till tidskrifternas försvar.
Gå till toppen