Kultur & Nöjen

Tre tecknar gästserier i Sydsvenskan

För femtonde gången gästtecknar tre elever från Serieskolan serier i Sydsvenskan. Det här är årets tecknare.

”När jag tecknar tittar jag på gamla foton”
Selma & Rosa. Av Annika Gustafsson, 28 år.
Varför har du tecknat den här serien?
– En från Sydsvenskan var här och pratade om vad vi skulle göra. Jag tycker inte om att tävla, och det här kändes som en tävling. Sedan frågade några om det fanns något vi inte fick teckna, och då sa han att vi var fria att teckna vad vi ville men att det kanske inte vore så bra med något som skulle kunna vara stötande, som svordomar och könsord. Jag blev provocerad och bestämde mig för att göra tvärtemot.
– Så jag tecknade två karaktärer vars ansikten är ritade av könssymboler. Dessutom är de två riktiga bitterfittor, som pratar som kvinnor inte får. Framför allt får äldre kvinnor inte vara sådana. Men de bryr sig inte om vad andra tycker. Jag blev jättejätteförvånad när min serie blev vald som gästserie, även om jag efterhand tyckte att det blev roligt att arbeta med den. Det blir ju roligt eftersom kvinnor inte förväntas bete sig så här. Två män som pratade så hade inte varit roligt.
Hur började du teckna?
– Jag tecknade som liten men tyckte inte att jag var bra på det. Men för tre-fyra år sedan gick jag en sommarkurs här på Serieskolan och har ritat sedan dess.
Hur får du inspiration?
– När jag tecknar tittar jag på gamla foton, både bilder från släkten och från böcker från 1950-1960-talen. Vi tror att den tiden är långt borta men mycket finns fortfarande kvar. Och så lyssnar jag mycket på radion, som ”Radiopsykologen”, ”Tendens” och ”Filosofiska rummet” i P1 och ”Tankesmedjan” i P3. När jag tecknade ”Selma & Rosa” lyssnade jag på ”Allvarligt talat” med Birgitta Stenberg och Märta Tikkanen, eftersom serien skulle handla om fitterfarenhet. De är tanter som verkligen har levt.
”Serierna är ett medium som passar mig”
Hon, bibliotekarien. Av Johanna Gustafsson, 20 år.
Varför har du tecknat den här serien?
– Jag har alltid tyckt om bibliotek och litteratur och utgick från det snarare än från karaktärerna. Det finns så mycket att skämta med kring böcker och bibliotek. Jag ville göra något som jag själv tycker är kul och förhoppningsvis gör andra det också. Det är mycket mina egna tankar som jag uttrycker, saker som jag har gått och tänkt på.
Hur började du teckna?
– Jag har tecknat sedan jag var liten men jag blev intresserad av det på allvar i tonåren. Det kunde ha blivit något annat också, jag både målar och skriver. Jag har alltid berättat historier, som barn gjorde jag enmansteater för de andra barnen på lekplatsen. Serier är ett medium som passar mig, det är överlägset för att berätta en historia. Dessutom får jag både skriva och rita, serieskapandet har alla godbitar från konstskapandet.
– I gymnasiet träffade jag många andra som läste serier och började läsa mer vuxenserier själv. Jag kände: ”Wow, kan man göra så här?”. Den serie som inspirerade mig mest då var en serieroman, ”Ghost World” av Daniel Clowes. Den är fortfarande min största inspiration och betyder jättemycket för mig. Jag var 17 år när jag läste den, i samma ålder som de två tjejerna som är huvudpersoner. Den serien är väldigt dialogbaserad med roliga karaktärer, det tycker jag jättemycket om och tänkte att precis så vill jag också göra.
Vad hoppas du på för framtiden?
– Jag skulle vilja fortsätta göra den här seriestrippen. Jag trodde inte att jag skulle tycka att det var så kul som jag gör. Det gav verkligen en kick att den ska få vara med i Sydsvenskan. Att rita just strippar känns som ett bra sätt att komma in i branschen.
”Jag brukar inte rita serier i strippar”
Vokabulärt. Av Nicole Svensson, 20 år.
Varför har du tecknat den här serien?
– Jag brukar inte rita serier i strippar och hade inga idéer. Men jag och min sambo brukar diskutera ord och grammatik och jag hade ramlat över begreppet ”defenestration”. Jag tänkte att jag skulle kunna göra något av det, och det gick. Resten av orden hittade jag i en ordlista. Om jag hittade ett ord som lät underligt och som ingen jag kände hört talas om hamnade det på min lista. Sedan tittade jag på ordet för att se om det gick att koppla en bild till det och göra något av det.
Hur började du teckna?
– Jag tror att det var i 12–13-årsåldern. Då var det manga jag tecknade eftersom alla ville göra det då. Men när jag gick en sommarkurs här fanns ett seriebibliotek där jag hittade serier om amerikanska superhjältar, som Batman, och då kom jag mer in på det. Nu gör jag mest korta novellserier, fantasy och skräck. Skräck är roligt att rita eftersom jag gillar att tuscha mycket, det blir så lätt fel då så man måste vara mentalt förberedd och veta var man ska sätta svärtan.
Vem inspirerar dig?
– Författaren Neil Gaiman, som har skrivit manuset till min absoluta favoritserie ”The Sandman”. Alla hans böcker och serier är en stor inspiration för mig, de är väldigt fantasifulla och annorlunda. Ibland är det väldigt bisarrt och man får tänka mycket själv. Det tycker jag om.
Vad hoppas du på för framtiden?
– Jag tror inte att jag vill jobba med en serieroman, men det hade varit kul att vara del i en samlingsbok, som Nemi. Jag får jobba hårt och skicka så många serier som möjligt till olika ställen. Det finns ju fler ord att göra något av, jag ska se om det inte är fler tidningar som kan vara intresserade.

Gästserier i tre veckor

Varje år presenterar Sydsvenskan tre serier av elever från Serieskolan i Malmö. Jobbet att göra en veckas strippar till seriesidan ingår som en övningsuppgift under första året av utbildningen.
Serierna väljs ut av en jury på tidningen. I årets jury ingick Sydsvenskans Martin Andersson, Rakel Chukri, Karl G Jönsson, Mattias Oscarsson och Patrik Svensson.
Serierna publiceras tillsammans med de andra serierna i kultur- och nöjesdelen, med start på måndag. Först ut är ”Hon, bibliotekarie”, därefter följer ”Selma & Rosa” och sist kommer ”Vokabulärt”.
”Kalle & Hobbe” utgår under de tre veckor som gästserierna publiceras, men är tillbaka som en tidig julklapp på självaste lillejulafton.
Gå till toppen