Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Den för fria sexualiteten.

Nu tampas Tyskland med sitt pedofila förflutna.

EU-parlamentarikern Daniel Cohn-Bendit berättade 1975 om hur han haft sexuellt umgänge med barn. Idag hävdar han att de uttalandena var en ren provokation.
Det finns få saker som upprör oss så mycket som övergrepp på barn. Men så har det inte alltid varit. I Tyskland har det stormat kring detta hela 2013.
När EU-parlamentarikern och forne förgrundsgestalten inom 68-rörelsen, Daniel Cohn-Bendit skulle tilldelas Theodor-Heuss-priset kritiserades utnämningen. Äntligen togs hans gamla uttalande upp, om att sex med barn inte är skadligt. I en intervjubok (1975) berättade han om hur dagisbarn smekt hans kön och han deras. Idag försvarar sig Cohn-Bendit med att texten var ett slags manifest mot konservatism, en ren provokation. Men han var inget undantag, liknande vittnesmål kunde man läsa om i stora tidningar och i kulturtidskrifter. Flera kända psykologer skrev uppmärksammade artiklar om att sex mellan barn och vuxna var en själslig befrielse.
På 1970- och 80-talen såg vissa inom tyska vänsterrörelsen och Die Grünen pedofili som en del av sexuell frigörelse. Att bejaka sexualitet i alla dess former ansågs vara en antifascistisk handling, en reaktion mot nazismen och efterkrigstidens repressiva sexualmoral. Pedofiler hakade på de homosexuellas kamp och ville att pedofili skulle vara en accepterad sexuell identitet. Flera organisationer ville sänka den sexuella myndighetsåldern eller rent av upphäva lagen, som till exempel ”Bundesgemeinschaft Schwule, Päderasten und Transsexuelle” (Förbundsgemenskapen bögar, pederaster och transsexuella), AG Pädo och AG Humane Sexualität.
Hur ska vi förstå vad som hände och sades då?
Nazisterna fördömde homosexualitet och så kallad ”depraverad judisk storstadskultur”, men hade inga gränser för promiskuitet och erotisering av massorna så länge det handlade om att föröka den ariska rasen.
Under efterkrigstiden blev kyrkans kyska syn en trygg värdegrund för en vilsen generation och en bot för alla synder – som om skuld och skam för massmord kunde ursäktas. Första generationen efter kriget blev offer för sina krigande fäder, andra och tredje generationen för följderna av obearbetade trauman.
Det förvånar inte att 68-generationen såg den gränslösa, fria kärleken som ett avståndstagande från fascism och föräldragenerationens brott. Allt som varit tabu skulle tillåtas och det som tystats ner skulle upp till ytan. Pedofiler drog nytta av detta.
Tidens kontext kan visserligen förklara, men inte förringa skadan av pedofila handlingar. Vänster- och miljörörelserna var drivande i att bearbeta krig och postfascistisk konservatism, vilket är en anledning till att ingen har fått stå till svars för sina uttalanden förrän nu.
De som kände upphetsning när deras gylfar öppnades och som lät sig smekas och smekte är lika skyldiga och kan inte ursäkta sig med att ha varit ”barn av sin tid”, De skadade människor för livet och debatten är en nödvändig början för att även dessa sår ska kunna läkas.
Gå till toppen