Det är först i dag, när Jonas Rasmussen är frisk, som han förstår hur dåligt han mådde under sin sons tre första levnadsår.

Hans hustru fick havandeskapsförgiftning i slutet av graviditeten och förlossningen blev långdragen.

Komplikationerna under förlossningen och oron över hur det skulle gå för henne och barnet gjorde förlossningen till en traumatisk upplevelse för Jonas Rasmussen, vilket han skämdes över. Skammen släppte inte taget och han kände att han stod i ständig tacksamhetsskuld till sin hustru.

Han försökte vara den perfekte pappan.

– För mig var det en pappa som hade kontroll på allt – alltid. Jag blev manisk. Skötväskan skulle vara packad på ett visst sätt, sonen skulle ha konstant uppmärksamhet och alltid fanns det någonting som kunde gå fel.

Jonas Rasmussen är inte ensam om att drabbas av en depression i samband med att få barn. Flera studier i Sverige visar att cirka sex procent av alla nyblivna pappor blir deprimerade, vilket är hälften av mammorna som drabbas. I en nyligen genomförd studie inom Stockholm läns landsting kommer forskarna fram till ännu högre procentandel, men den studien är inte helt klar ännu.

Det tog tre år innan Jonas Rasmussen sökte hjälp. Hans hustru ville verkligen ha ett till barn men den enda tanke han hade var ”aldrig i helvetet”.

Det blev ett så infekterat ämne att de bestämde sig för att gå i parterapi.

– Det var då jag insåg det. Vår relation var det inget fel på. Det var jag som behövde hjälp.

Jonas Rasmussen tog kontakt med en läkare på vårdcentralen och fick göra ett så kallat MADRS självskattningstest. Han fick diagnosen depression och ordinerades en mild medicin och samtalsterapi.

– Medicinen tillsammans med terapin gav snabbt resultat. Det var underbart att äntligen få känna glädje över att faktiskt vara förälder.

Under terapin kom Jonas till insikt om en hel del som legat latent i honom sedan länge och att förlossningen var en utlösande faktor till hans kontrollbehov och mani, som i sin tur utlöste depressionen.

Jonas Rasmussen har skrivit en diktsamling om sina upplevelser. Att verbalisera känslorna har hjälpt honom att bearbeta såväl förändringen att bli förälder som depressionen.

Han tycker det är synd att det bara är mammor som genomgår ett så kallat screeningtest på barnavårdscentralerna för att upptäcka depressioner.

– Det är en livsomvälvande händelse att bli förälder. Ingenting är sig längre likt. Och det är inte alltid det känns positivt. Varför skulle inte papporna känna av denna förändring? Särskilt i dag då många pappor vill vara närvarande och aktiva i sitt föräldraskap.

Jonas Rasmussen har tänkt mycket på det, den moderna papparollen och en önskan om att leva i ett jämställt förhållande.

– Många män som blir pappor i dag vill vara delaktiga och engagerade och känslomässigt nära sitt barn. Vi vill vara föräldralediga och dela på allt, som att gå upp om nätterna och skötseln av barnet. Men vi har få förebilder och många av oss har kanske inte insett hur jobbigt det kan vara eller vad det egentligen innebär att bli förälder.

Han menar att det dessutom är starkt tabubelagt att inte känna lycka över föräldraskapet.

– Det kommer att påverka den barngeneration som växer upp i dag på ett negativt sätt om vi inte slutar att försöka leva upp till de upphaussade och orealistiska krav på hur den perfekta och ständigt glada föräldern ska vara. Därför är det viktigt att våga prata om att det också kan vara förbannat jobbigt att bli förälder.

Familj: Hustru och två barn.

Bor: I Lund.

Yrke: Driver Rasmussens text som frilansande författare, översättare, textredaktör och skrivcoach. Aktuell med diktsamlingen ”pappa-mamma-barn”.