Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kävlinge

Stamstället ger frihet

När Kristina Lexmüller första gången klättrade upp i ett träd förändrades hennes liv.
– Jag insåg att det här är vad jag vill göra resten av mitt liv, säger hon.

Hade det inte varit för en före detta arbetskamrat hade Kristina Lexmüller aldrig suttit fem meter upp i ett träd vid Järavallen och pratat om varför det är så kul att klättra.
Då hade hon istället sökt olika nya jobb som biomedicinsk analytiker efter uppsägningen från Astra Zeneca i Lund.
– Det var en uppsagd kompis som berättade att hon skulle söka en utbildning till trädgårdsmästare och tyckte att även jag skulle söka, säger hon.
– Först tänkte jag: Varför? – jag gillar inte kyla. Sedan sökte jag i alla fall och kom in på både trädgårdsmästar- och arboristutbildningen.
Det visade sig att klättra i träd var det roligaste som finns.
– Jag gillar friheten och att bara sitta och njuta uppe i trädet. Ofta är det så att de som går i skogen aldrig tittar uppåt, så jag känner mig verkligen ensam och fri här uppe.
Annars är det sällan hon är ensam i träden. Det blir lätt så när man leder gruppklättringar för både stora och små.
– Jag har haft både folk som firat guldbröllop i ett träd och förstås massor med barn. De har så lätt att lära sig klättra och stannar inte förrän de kommit ända upp. Vuxna tar det lite lugnare. Kanske för att de är lite stelare och bekvämare, funderar hon.
Men vad är det då som driver henne att fortsätta uppåt mer än friheten?
– Det är träden. Det känns som att jag lär känna dem genom att titta på de små detaljerna. Hur barken ser ut, en liten blomknopp som tittar fram, helt enkelt skönheten i träden, säger hon och stryker försiktigt en hand över barken.
Trädklättrandet har numera blivit mer än en hobby. Idag driver hon ett eget företag som dels ägnar sig åt sådant arborister brukar göra, som såga ner dåliga grenar, dels åt att leda grupper i trädklättrandets svåra konst.
– Det är mycket jobb. Oftast tar det mig ett par timmar att få alla rep och grejor på plats. Sedan måste man passa på dem som klättrar så att det inte går fel. Det har flera gånger hänt att folk fått brännsår i händerna när de glidit ner för repet för fort och då måste jag kunna stoppa dem, förklarar hon.
Det största problemet för Kristina Lexmüller är att finna tid för eget klättrande.
– Numera åker jag nästan aldrig ut och klättrar för min egen njutnings skull. Den enda gång jag gör det är när jag sover i träd tillsammans med en kompis.
– Då har vi en särskild sorts hängmattor som vi spänner mellan två träd och sover i. Det är speciellt.
Saknar hon då inte sitt gamla liv som biomedicinsk analytiker?
– Nej. Idag skulle jag aldrig kunna tänka mig att jobba mellan åtta och fem. Livet är så mycket bättre uppe i träden.

Kristina Lexmüller

Yrke: Arborist, driver företaget Embla träd.
Ålder: 45 år.
Bor: I Hofterup.
Familj: En dotter, en salamander som heter Hannibal och en lånekatt som lystrar till namnet Tarzan.
Favoritträd: En stor blodbok vid stiftsgården i Höör där det går att komma högt upp.
Gå till toppen