Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Blått en hövding

Björn Ranelid tecknar ett porträtt av den legendariske MFF-hövdingen Eric Persson, aktuell i en ny biografi.

Alla soldater borde byta sina marschkängor mot fotbollsskor, ty då skulle kanonerna tystna och gevären förvandlas till hörnflaggor på planen. Fotbollens alfabet är världens längsta och bokstäverna skrivs med fötterna på alla språk.
Snart stiger en legendarisk man in här på sidan och talar en långsam men vacker skånska, när han beskriver kyrkobyggnader och citerar historiska skrifter för en aning förströdda spelare i Malmö Fotbollförening. Han bär glasögon som tonar i sommarhimlens ljusblå färg.
Han vill att spelarna skall vara en aning bildade och kunna tänka bortom kritstrecken på arenan. Hans namn är Eric Persson och hans tid på jorden är värd en bok och mer därtill.
Den sjätte juni 1949 debuterade den unge Karl-Erik Palmér för Malmö Fotbollförening och till hösten det året skulle han och de övriga spelarna i laget påbörja en fullkomligt unik prestation i Allsvenskan, vilken ännu i dag är oöverträffad. Klubben segrade nämligen i tjugo och spelade oavgjort i två av sammanlagt tjugotvå matcher. Året därpå höjdes talet till fyrtionio drabbningar utan förlust.
Vid denna tidpunkt var Eric Persson sedan flera år tillbaka lagledare och ordförande i Malmö Fotbollförening. Han hade blivit medlem där 1927 och två år senare valdes han till sekreterare och från den 24 februari 1937 till 1975 kom han att vara klubbens oomstridde ordförande.
Han var ledare och ordförande längre än alla andra i en motsvarande position, men ingenting av detta hade sitt ursprung i nedärvda privilegier eller anor inom familjen.
Erik Persson föddes i en arbetarfamilj. Pappa Nils var målare och aktiv i fackförbundet. Mamma Cecilia stannade hemma och tog hand om barnen. Erik växte upp på Idunsgatan 22 i Sofielund. Senare flyttade familjen till Torpgatan. Pojken hade fyra syskon och han var äldst av barnen. Sju personer delade på ett rum och kök.
Redan när Erik var en liten pojke följde han pappan till fackföreningsmöten i Målareförbundet. Det är det äldsta förbundet i Sverige och det bildades den andra oktober 1887.
Han gick på Mellersta Förstadsskolan och betygen räckte till för att han skulle få börja på Malmö Borgarskola som då låg på Repslagargatan, men realexamen fullbordade han på Malmö Kommunala Mellanskola den 29 maj 1914 med goda betyg.
Åtta år senare tog han anställning på Carl P Påhlssons Choklad och Konfektfabrik. 1929 blev han inköpschef där. Eric Persson trånade nog inte efter fina titlar, men han kom att vara verkställande direktör på MFF-Stadion i Malmö Aktiebolag. Han hade då ändrat bokstaven k i sitt förnamn till ett c.
Eric Persson skulle i hela sitt vuxna liv lägga sin röst på Socialdemokratin. Han är den enda fotbollsledaren i Sverige som tilldelats Brantingmedaljen. Varje år vandrade han i förstamajtåget i Malmö.
Olof Palme uppvaktade på Erics åttioårsdag. Födelsedagsbarnet bjöd på tårta och kaffe. Kanske kände statsministern till att Eric Persson och Malmö Fotbollförening hade förärats den danske kungen, Christian X:s frihetsmedalj för sina insatser under det andra världskriget, när sju tusen danska judar lyckades fly över Öresund undan de tyska nazisterna som ockuperade Danmark.
Eric Persson var i många avseenden nästan att betrakta som klärvoajant. Han ville att spelarna skulle ha en rimlig ekonomisk ersättning för den tid som de lade ner på matcher, träningar och resor. Kanske förutsåg han tidigt att utvecklingen gick dithän att även de svenska elitspelarna måste vara professionella och ha fotbollen som ett yrke under tio femton år av sina liv.
Han ordnade så att Malmös spelare reste till Sydamerika 1949 och besökte Brasilien och spelade matcher där. 1957 flög laget från Bulltofta och spelade matcher i Casablanca i Marocko. Då var Eric ledare och Pepi Stroh tränare. 1963 hade laget sin vinterturné i Lagos i Afrika.
På den tiden hade de unga männen som arbetade inom brandkåren eller i fabrik knappast farit längre bort än till Köpenhamn. De mest avlägsna resorna i Allsvenskan sträckte sig till Stockholm, Degerfors och möjligen Sandviken något år.
Eric tog initiativ till sommarmatcher i Europa. Så skapades ett utbyte mellan klubbarna i Intertotocupen. Den började 1961. Malmö spelade i Schweiz, Österrike, Tjeckoslovakien och andra östeuropeiska länder. Ungdomarna och reserverna fick en möjlighet att pröva på kvalificerat motstånd, medan några av de ordinarie spelarna vilade ett par veckor under sommaren.
Inte förrän en bit in på 1930-talet blev det en regel att alla spelare skulle ha ett nummer på sina tröjor under matcherna. Eric Persson var en av ledarna som tillskyndade detta i Sverige.
Eric Persson må ha varit en upplyst despot, men han verkade alltid för spelarnas och föreningens bästa i fråga om ekonomi och planering inför framtiden. Han välsignade och tog initiativ till att bankdirektören Hans Cavalli-Björkman tog över som ordförande i klubben.
Det skulle visa sig vara ett synnerligen lyckat val, ty tidsandan inom fotbollen krävde intäkter, försäljning och inköp av spelare och goda kontakter mellan föreningarna och näringslivet. Sponsorerna ville ha valuta för sina pengar och reklamskyltarna kring arenornas synliga inre måste växlas enligt den bästa kursen för dagen. Bengt Madsen och den nuvarande ordföranden Håkan Jeppsson, skulle följa i Cavalli-Björkmans framgångar.
Staffan Tapper är kanske det bästa exemplet av alla på successionen inom Malmö Fotbollförening. Hans pappa Börje och likaså farfar Tage spelade i klubben. Det gjorde även Staffans dotter Emma, som blev mästarinna 1992.
Börje Tapper är en av legendarerna, liksom Kjell Hjertsson, som blev min första tränare och lagledare när jag kom som junior till klubben. Även Kjells bröder Sven och Arne hade spelat där.
Roy Andersson blev svensk mästare flera gånger och två av hans söner, Patrik och Daniel, är också guldmedaljörer. Spelare som Erik Nilsson, Kjell Rosén, Stellan Nilsson, Egon Jönsson, Bo Larsson, Krister Kristensson, Ingmar Erlandsson, Jan Möller, Jonas Thern, Stefan Schwarz, Martin Dahlin och en viss Zlatan, som inte behöver sitt efternamn, är för evigt inskrivna i Eric Perssons ljusblå himmel.
Nu ligger bokstäverna och orden till rätta här inför dina ögon. Jag har samlat dem på en yta som täcker ungefär mållinjen hos Tore Svensson och dagens Johan Dahlin.
författare

Boken ”Stolt och stark”

Staffan Tapper, Micke Sjöblom och Klas Andersson utkom i höstas med biografin ”Stolt och stark – om Eric Persson som byggde Europas näst bästa fotbollslag, Malmö FF”.
Boken bygger på intervjuer med bland andra Staffan Tapper, Bob Houghton, Roland Andersson, Roy Andersson och inte minst Eric Perssons äldsta dotter Birgit.
Gå till toppen