Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: "Varför denna religiösa propaganda?"

Varför stödjer SR:s och SVT:s ledning Svenska kyrkan och andra kristna samfund med så generös programtid?
Varför vågar inte Skolinspektionen sätta stopp för det missionerande som Svenska kyrkan och andra religiösa samfund sysslar med på skolans område?
Det undrar Ulla Johansson, författare och debattör.

Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
SVT och Sveriges Radio har en mängd kristna inslag. P1 har morgonandakt fem dagar i veckan, en dag gudstjänst, en dag Andliga sånger, lördagar Helgsmål, och därtill Vid dagens början, Vid dagens slut , Tankar för dagen och Människor och tro (en del som repriser under dagarna) där kristna gäster ofta är inbjudna.
Visserligen presenteras en del andra ideologier och trosuppfattningar men det finns en kristen dominans. Som helhet utgör programmens allmänt sentimentala ”andlighet” en god mylla för den som vill närma sig kristna värderingar.
SVT har helgmålsringning på lördagar och gudstjänst på söndagar och måndagar. SVT håller således lite lägre kristen ton än Sveriges Radio. Men inslagen med kristen religiositet hos de två licensfinansierade mediekanalerna är en påträngande realitet. Och nu när julen närmar sig blir de kristna inslagen än fler.
Varför denna religiösa propaganda? Varför stödjer SR:s och SVT:s ledning Svenska kyrkan och andra kristna samfund med så generös programtid? Det behövs en diskussion kring programmens karaktär. Varför förbigår landets intellektuella elit dem med tystnad?
Sverige är en sekulär stat och statens institutioner ska inte påverkas av religiösa regler eller föreställningar. Inte heller ska de påverka människor i denna riktning.
SR och SVT bryter gravt mot regeln om objektivitet och är på intet sätt religiöst neutrala.
Skolan och dess elever är ett annat fält för kristen mission. Det sker i den svenska skolan som enligt lagen är konfessionsfri. Trots det pressar kyrkan på för att få ”hjälpa till” i undervisningen. Som ”stöd” i religionsundervisningen, vilket kanske tacksamt tas emot av stressade lärare.
Som ett led i sin infiltrering säljer Svenska kyrkan in Riddarskolan i skolorna. Det är ett spel med en kamouflerad kristen ideologi. Kyrkan ser det som en förberedelse för konfirmationen.
Mindre barn påverkas med Bibeläventyret, som lär barnen bibelns berättelser.
Små barn tror på vad vuxna berättar – i detta fall kristna sagor och myter. Här sker således en öppen indoktrinering där kyrkan får hjälp av skolorna. Men skolorna borde inte släppa in Riddarskolor eller Bibeläventyret. De är inte konfessionsfria ”äventyr”.
Skolan och Svenska kyrkan samarbetar i många kommuner. Svenska kyrkan har dessutom placerat skolpräster på flera orter. Präster som pressar på eleverna sin ideologi.
Varför vågar inte Skolinspektionen en gång för alla sätta stopp för det missionerande som Svenska kyrkan och andra religiösa samfund sysslar med på skolans område? Skolinspektionen har ju skollagen att luta sig emot.
Nu närmar sighöstterminens slut och med skolavlutningen nya diskussioner om Svenska kyrkans präster ska ”välsigna” barnen – de som skickats till kyrkolokalen – eller inte.
En del präster kräver psalmer, böner och ”välsignelsen” när skolbarnen är i kyrkan vid terminsavslutningen. De kräver att få inkräkta på barnens personliga liv. Att läsa ritualer över elever som inte begärt det är ett övergrepp. Att skolorna utsätter eleverna för detta är minst sagt förvånande.
Utbildningsminister Jan Björklund (FP) har beordrat en utredning kring ”vissa ändringar i skollagen”. Bland det som ska utredas finns ”lokaler och inslag vid skolavlutningar och andra högtider”. Man kan anta att det handlar om kyrkor och gudstjänster.
”Lokaler och inslag” är en till synes oskyldig formulering som döljer avsikten som är att släppa in kyrkan och ge den frihet att presentera sin ideologi, missionera, under skolavlutningar och i skolans helgfirande.
Utredningen är inte avslutad och ännu vet vi inte om den tillåter böner, välsignelser och psalmer vid de skolavslutningar som sker i kyrkan. Om så sker är den konfessionsfria skolan långt ifrån verkligheten.
Ulla Johansson
Ulla Johansson är författare och debattör.
Gå till toppen