Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Alla ska våga

Journalisten och författaren Henrik Arnstad trivdes aldrig i 1970-talets Kärrtorp – det berättar han i en debattartikel på SVT:s sajt – men pappa Lennart, som dog för några år sedan, fann kärlek till förorten under sin livstid och skrev Sången till Kärrtorp:
”Det är inget Samarkand och det är inte mycket flärd/
men det är i alla fall vår egen trygga lilla värld.”
I söndags attackerades en fredlig demonstration i Kärrtorp av nazister, vilket fick chockade barn att söka skydd i närbutiken.
På flera håll i landet genomförs nu demonstrationer till följd av händelserna i Stockholmförorten, och till söndag planeras en ny demonstration i Kärrtorp av antinazistnätverket Linje 17, med avsikten att ta ställning emot rasism och visa att demonstranterna inte låter sig skrämmas.
Av allt att döma blir uppslutningen stor – på Facebook meddelar tusentals personer att de tänker delta i manifestationen i Kärrtorp.
Polisen har kritiserats för söndagens insatser, eftersom få poliser fanns på plats i förorten för att skydda den lagliga demonstrationen.
Men en tacksamhetens tanke borde den svenska allmänheten rikta till Christer Nilsson, polismästare i Söderort, för att han i P1-morgon igår tydligt ringade in något centralt i den svenska demokratin.
Ska oroliga äldre och barnfamiljer våga delta i demonstrationen?
”Absolut ska man göra det. Vi kommer att ha en insats på söndag som ser till att manifestationen kommer att kunna genomföras på ett bra sätt.”
Demonstrationsfriheten garanteras i regeringsformen (RF 2:1). Varje medborgare har rätt att anordna och delta i en demonstration på allmän plats.
Alltså tänker polisen se till ”att det inte blir något stök och bråk” i närheten av dem som demonstrerar.
I Sverige har var och en rätt att – inom lagens råmärken – uttrycka sin åsikt. Det är något att vara stolt över.
Demokratiminister Birgitta Ohlsson (FP) sade i P1-morgon igår att hon blir både ledsen och arg över att nazister försöker ta över gator och torg:
”Vi vet vad denna hatideologi i Europas historia har ställt till med.”
De nazistiska attacker som ägt rum i Sverige under senare tid är inte bara ett svenskt fenomen, framhöll Ohlsson.
”Vi har inte haft så många folkvalda rasister i Europas nationella parlament sedan 1940-talet. Det är allvar nu.”
Förklaringen är inte minst att Europa genomgår den svåraste ekonomiska krisen sedan 1930-talet, och att en värderingskris följer i skuggan av denna.
”Där har framför allt högerextrema, fascistiska, nazistiska och främlingsfientliga krafter varit duktiga på att (...) ställa människor emot varandra, att förespråka stängda gränser och att utnyttja människors oro ute i samhället. Och det är väldigt, väldigt farligt.”
Sverige är en stabil demokrati, men uppslutningen kring dess kärnvärden – som människors lika värde och yttrandefrihet – kan inte tas för given.
Mats Deland, historiker vid Uppsala universitet, forskar kring högerextrema grupper och säger i Expressen att nazistiska rörelser medvetet, och med tysk förebild, riktar in sig på små orter där de räknar med mindre motstånd, och att de nu försöker ta stadsdelar i storstäderna.
Våldet som politisk metod har ingen plats i Sverige – det gäller från höger till vänster.
Den ståndpunkten måste försvaras, benhårt.
Ingen individ ska behöva avstå från att yttra eller stå upp för sin åsikt på grund av rädsla.
”Pensionären med rullatorn, lilla ungen med sin napp ...” skrev Henrik Arnstads pappa i Sången till Kärrtorp.
De ska kunna gå och stå på torget varje dag, utan att vara rädda.
Det gäller Sverige, det gäller Europa. Och det är allvar.
Gå till toppen