Kultur

Med modet att ta sig an vår tid

Den kritiska gränsen. Galleri Thomas Wallner, Simris, t o m 6/1 2014.

Ella Tillema, ”Den kritiska gränsen”, 2013.
Ella Tillema tvekar inte med penseln. Ursinnet över sakernas tillstånd är tyglat bara exakt så mycket som krävs för att kunna framställa ett fullödigt måleri. I denna förmåga att förena vitglödgat raseri med teknisk skicklighet briljerar hon på Galleri Thomas Wallner. Rent konkret kan utställningen beskrivas som lika delar krass lägesrapport och apokalyptisk vision, med stråk av frän humor och nattsvart desperation. Det låter kanske inte så muntert, fast Tillema vet vad hon gör. Nog trampar hon i spåren av sjuttiotalets politiska konst, men det är sin egen kompass hon följer.
Istället för att hövligt linda in samhällskritiken i torr teori och subtila anspelningar, återerövrar hon hämningslöst det figurativa måleriets retoriska kraft. Med svidande precision målar hon in dollartecken i Carl Bildts blick, som för att undanröja varje tvivel om efter vilka principer han agerar. Fast jag är glad att hon inte stannar där. Medan det på sitt sätt är fascinerande att se hur skoningslöst hon här driver sin sak, ligger hennes styrka annars just i att undvika att falla offer för såväl plakatkonstens klichéer som diskbänkens bittra realism.
Under tiden låter hon barnet måla sig in i svärtan. Den flicka som återkommer i bild efter bild värjer sig mot sin framtid. ”Jag vill inte kvävas av luften jag andas”, skriver hon med penseln doppad i rött, en liten trotsig gestalt på golvet. På de tryckta tusenkronorssedlar Tillema nålat upp i installationen ”En miljon kronor” har Gustav Vasas porträtt fått lämna plats för förtvivlade barnansikten. Det är deras framtid vi konsumerar. Bitskt gör hon sin egen korsning av sextiotalets screentryckta pamfletter och hötorgskonstens gråtande barn.
Men det är i måleriet hon får spelrum för sin fulla potential. I två av utställningens tyngsta verk rör sig människan mot naturens mörker. Den epok är förbi då naturen kunde frammanas som hägrande paradis. Istället pågår en kapplöpning mot tiden. Vad som väntar den man som ensam står vänd mot skogens rand är ovisst. ”Den kritiska gränsen” heter målningen, som gett namn åt utställningen i stort. Det krävs mod att så envist knyta sitt konstnärskap vid vår tids ödesfrågor. Ella Tillema har gjort det sedan tiden på Malmö konsthögskola, och samtidigt fortsatt att utvecklas och växa.
Gå till toppen