Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Maria Wetterstrand: ”Tänk om vi kunde bryta mönstren lite oftare.”

Biljardspelet snooker är ett allvarligt spel. Spelarna är uppklädda i kostymbyxor, skjorta, väst och fluga. Vissa spelare rör knappt en min under en hel match. Deras stolar står i varsitt hörn och där sitter de på respektfullt avstånd när den andra spelar. Om de talar till varandra är det lågmält och officiellt, något som har med det aktuella spelläget att göra.
Därför var det många som höjde på ögonbrynen i matchen mellan Judd Trump och Mark Allen i fjärde omgången av UK Championship, en av årets största turneringar. I matchens åttonde frame missar Trump en viktig, rätt enkel röd boll och går med tunga steg och sätter sig.
Det är inte den första rätt enkla bollen han missat. Allen har missat rätt många han också, kanske till och med fler. Det har överhuvudtaget inte varit något strålande snookerspel dem emellan den här dagen.
Det är Allens tur att spela. Men istället för att gå fram till snookerbordet så går han fram till Judd Trump och ger honom en kram där han sitter.
En kram. Bara så där.
Publiken förstår. Unge Judd Trump, mångas favorit på touren, var världsetta för ett år sedan. Den här säsongen har han åkt ut tidigt i flera turneringar. Spelet har inte stämt. Vi är många som skulle vilja ge Judd Trump en uppmuntrande kram. Men att hans motståndare i en viktig match i en av årets viktigaste turneringar skulle göra det var en ögonbrynshöjare. Och desto finare på något vis.
Det är så lätt att bygga upp murar, att spela roller och att hålla på sitt. Det är lätt att bara fortsätta som vanligt. Att bryta mönster kräver mod och en förmåga att lyfta sig utanför den roll som man för tillfället befinner sig i.
Vi möter alla situationer där vi har en motpart och där vi förväntas ta en viss roll. Vi vet hur den ska spelas och vi spelar med. Ett affärsmöte mellan två företag, ett möte mellan lärare och elev, mellan en vakt och en nattklubbsbesökare, mellan en anställd och chefen, mellan butikspersonal och kunder. Eller ett möte mellan politiker från olika partier som ska förhandla fram en överenskommelse.
Efter valet 2010 förhandlade Miljöpartiet och Socialdemokraterna om presidieposter till riksdagsutskotten.
I det spelet ingår att S ska säga nej till MP:s förslag, åtminstone inledningsvis. Förhandlingarna ska dra ut på tiden, det ska kännas jobbigt och tungt.
Vi skickade en av våra bästa förhandlare, hon lade fram förslaget och fick det sedvanliga nejet. Spelet gick igång, men hon klev ur sin roll och sa efter en stund:
”Äh, både du och jag vet ju hur det här kommer sluta, ska vi sitta här länge eller lösa det nu på en gång?” Dealen var snart klar.
Tänk vad skönt det vore om vi kunde bryta mönstren lite oftare, gå ur våra roller och se varandra bara som människor. Och visst är det sådana tillfällen som fastnar i minnet och lever kvar som en varm känsla inombords. Tänk om vi alla kunde ge en symbolisk kram till våra motspelare i livet lite då och då.
Maria Wetterstrand är fri grön
debattör, tidigare språkrör för
Miljöpartiet. Satt i riksdagen
i tio år. Född i Eskilstuna och har
en magisterexamen i biologi.
Gå till toppen