Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Fotografi på olika villkor

Fotografins rum på Malmö museer t o m 19 januari.

Det är en vacker tanke att låta en gammal mästares bilder möta en yngre fotografs i Fotografins ”tvårummare” i Malmö. Mycket förenar det vardagliga i kalla krigets Sovjetunionen och det svenska folkhemsbygget och Folkets hus. Människorna passerar till synes obekymrade förbi ”Moder Ryssland” när hon svingar sitt svärd i Volgograd medan Per Albin Hansson konkurrerar om uppmärksamheten med dansbandsaffischerna i Sjöbo Folkets hus.
På Georg Oddners resa i Sovjet 1967 fanns Stalin och hans övervakningssamhälle med som ”reskamrater”. Om Lina Haskel ofta fick förtroendet att gå runt på egen hand och själv släcka, låsa och lägga nyckeln under en blomkruka så fick Georg Oddner vackert finna sig i att ständigt ha en ”överrock” med sig som såg till att bara godkända bilder togs till det stora reportaget apropå Sovjetunionens stundande femtioårsjubileum.
Georg Oddner var rätt man på rätt plats 1967. Han hade ryska rötter, kunde lite ryska och hade redan gjort flera uppmärksammade resor till grannen ”som också vi är avhängiga av”, som tidningen Vis chefredaktör Örjan Wallqvist skrev i inledningen till det specialnummer som resan resulterade i. Redan 1955 hade Oddner rest in ”som första turist” på uppdrag av Vecko-Journalen när landets gränser öppnades efter andra världskriget. Också resan 1967 resulterade i några svartvita ikoner, som den ridande fåraherden med ett lamm i sin famn, men det mesta sågs som ”pressbilder” och glömdes bort – till för tio år sedan då Malmö museer tog över Georg Oddners stora bildskatt och började botanisera bland färgdiorna med tvättäkta sextiotalskänsla.
Dubbelutställningen väcker många tankar – om hur journalistikens villkor förändrats på ett halvsekel och om hur synen på fotografi utvecklats. Att en svensk frilansfotograf i dag skulle få uppdraget att förutsättningslöst utforska vardagen i okänt land under tre månader (!) finns inte längre på kartan.
Lina Haskel var sin egen uppdragsgivare när hon bestämde sig efter att ha mött Hjalmar Branting på en gräsmatta framför ett mexitegelhus på Linderödsåsen 2005 och fångades av Folketshusrörelsens förhållande mellan arbete och nöje, ”ett slags ömsesidigt beroende”. 2013 slutade hennes resa i tid och rum – på en dimmig parkeringsplats i Kiruna, 65 fotografiska stopp senare.
Gå till toppen