Från nyåret 1872 utkom Sydsvenska Dagbladet Snällposten. Detta sedan Förlagsaktiebolaget Malmö året innan köpt upp Snällposten. Redaktionen flyttade in i Snällpostens gamla lokaler i huset till vänster om Residenset. Det lilla huset blev ganska snart för trångt. 1878 beslöt styrelsen att köpa en tomt för nybyggnation vid Östergatan.
Förlaget och tidningen ägdes nu av ett konsortium bestående av Carl Herslow, ryttmästaren och ekonomichefen Mauritz Richter samt läkaren Christian Berling, en anförvant till Cronholm och medlem av den boktryckarsläkt som bland annat grundade Berlingske Tidende 1749.
Det var inte vilken tomt som helst. Här skulle den nya redaktionen bokstavligen ligga som kyrkan mitt i stan och på stadens gamla tingsplats. Just här är Östergatan som bredast och markerar Malmös medeltida torg, det som övergavs när Jörgen Kock lät anlägga Stortorget på sent 1530-tal.
Vid den gamla tingsplatsen fanns av allt att döma en källa. I mitten av 1700-talet hade Catharina Haack en gård på platsen. Hennes källa ”af godt färskt watten” var tydligen populär, och då hon inte ville neka folk föreslog hon i ett brev till Magistraten att man borde uppföra en ränna med pump ut mot S:t Petri kyrka, för självbetjäning.
Om hennes motion vann bifall vet vi inte, men av allt att döma föll källan i glömska. 1810 uppfördes det så kallade Hallbergska huset på platsen, med en nyklassicistisk fasad ritad av Anders Lundberg – arkitekt även för ridhuset på Drottningtorget.
Det var alltså detta hus som i förlagets köpekontrakt benämndes ”nuvarande odugliga byggnader” som skulle rivas till förmån ”för bolaget lämpliga byggnader”. Uppdraget gick till arkitekten John Smedberg, det blev hans debut. Några år senare ritade han även grannhuset, före detta Riksbanken också känt som ”pittahuset”.
Torsdagen den 21 juli 1881 bytte Sydsvenska Dagbladet Snällposten adress, till den ståtliga officinen mitt på Malmös motsvarighet till Londons Fleet Street. Redaktionen disponerade tre rum en trappa upp och administrationen tre rum på nedre botten där det också fanns tryckeri och sätteri – samt hyresgästen Sparbanken Bikupan. Huset rymde också flera lägenheter, bland annat två sexrummare och en femrummare. Här bodde familjerna Herslow, Richter och Wahlgren.
Löjtnanten Carl Olof Wahlgren tog ett första steg in i ledningen som ekonomidirektör när svärfadern Christian Berling dog 1895. Under de följande decennierna kom han att i olika omgångar köpa ut de övriga delägarna.
Men upplagan var ännu blygsam i jämförelse med Arbetet och Skånska Dagbladet. En bit in på 1900-talet hade den socialdemokratiska tidningen en upplaga på 28 000 exemplar och Skånska Dagbladet en upplaga på 60 000. SDS utkom i 5 300 exemplar.
I Östergatans förlängning, på Adelgatan, fanns också Skånska Aftonbladet och Malmö-Tidningen vägg i vägg, där hotell Mayfair med restaurang numera ligger. I början av 1900-talet köper SDS upp Skånska Aftonbladet och i samma veva utkommer tidningen även på söndagar.
I november 1907 avbröt C O Wahlgren sin kommendering som kompanichef i Halmstad för att på heltid ägna sig åt tidningsverksamhet i ytterligare tre decennier. En ny tryckpress installerades samma år och redan 1915 stod en ny rotationspress i den då överbyggda gården. Nya maskiner för sättning och klichéer installerades. Ombyggnader följdes av tillbyggnader och bostadslägenheterna införlivades. Redan 1926 konstaterades det att fler utbyggnader inte var möjliga inom fastigheten. Tomten med det Darinska korsvirkeshuset från 1600-talet på Södergatan 7 (numera SAF-huset) inköptes för expansion men planerna realiserades istället med ett nytt tryckeri på dåvarande Mårtensgatan 14 med ett senare tillkommet papperslager i hörntomten ut mot Mäster Nilsgatan.
Tidningen expanderade även runt om i staden i form av depeschkontor och SDS-centraler, utöver filialerna i Lund (1901), Ystad (1919) och Landskrona (1923). Ett första depeschkontor inrättades 1913 på Gustav Adolfs torg i östra hörnet av Södra Tullgatan. Här kunde man läsa och köpa tidningar, beställa annonser och trycksaker med mera. En andra filial inrättades fem år senare på Bergsgatan 15, bara ett stenkast från konkurrenten Arbetet. Och i Limhamn verkade J H Nilssons bokhandel på Järnvägsgatan 30 som SDS-central.
1938 flyttade depeschkontoret på Gustav Adolfs torg in i nya lokaler i funkispalatset ”Trygghuset”.
På redaktionen präglades tjugo- och trettiotalen av nyskapande journalistisk med ett antal tidningslegendarer som huvudredaktören Edward Stomberg, Lundachefen Waldemar Wahlöö och sportchefen Sven Hansson, men också av en del turbulenta chefsbyten.
Victoria Benedictsson hade förvisso debuterat med en följetong i SDS redan 1875, men den första kvinnliga reportern skulle bli Inga Osterman. Andra pionjärer var Karin ”Karzo” Ohlson och Londonkorrespondenten Hedvig Thorburn.
1929 hade C O Wahlgrens son Christer Wahlgren blivit suppleant i förlagets styrelse och våren 1937 var det dags för ett skifte på vd-posten. Chefredaktör blev han dock först 1946.
Trettiotalet var också tidningskrigets årtionde. Tre drakar slogs om upplagan. 1933 var Skånska Dagbladet etta med drygt 43 000 exemplar och Arbetet trea med drygt 28 000 i upplaga. SDS sålde 31 000. Krigsutbrottet förändrade förutsättningarna, färre annonser minskade formatet. I totalupplaga räknat passerade Sydsvenskan, tack vare sin tungt vägande söndagsupplaga, Skånska Dagbladet år 1940. Fyra år senare hade även Sydsvenskans vardagsupplaga passerat konkurrenten.
Freden kom med framtidstro och stärkt konjunktur. Våren 1948 fyllde Sydsvenska Dagbladet Snällposten hundra år och firade med att starta Kvällsposten som eftermiddagstidning om söndagar, ännu gjord av Sydsvenskans medarbetare. Först 1950 blev Kvällsposten permanent med en daglig upplaga.
Behovet av ett större tidningshus var nu större än någonsin. Men det skulle ta ytterligare några år.