Birger Gerhardsson avled natten mot juldagen i sitt hem i Lund. Han föddes 1926 i Vännfors, Västerbottens län. Föräldrarna var hemmansägare och lantbrukare. I unga år lämnade han hemmet för att studera teologi i Uppsala.
Efter avlagd kandidatexamen och prästvigning för Luleå stift fortsatte han med forskarstudier i Nya testamentets exegetik. Disputation ägde rum i Uppsala 1961.
Lite senare blev lärostolen i Lund ledig. Birger sökte och fick den i hård konkurrens.
Han tillträdde 1965 och blev Lundafakulteten trogen fram till pensioneringen 1992. Han var då en av världens mest kända forskare inom sitt ämne. Nya testamentets exegetik vid Teologiska fakulteten i Lund är stolt över att ha haft en av de allra största som ämnesföreträdare.
Avhandlingen ”Memory and Manuscript”var en banbrytande undersökning av hur muntliga traditioner från och om Jesus bevarades och förmedlades bland de första Kristustroende.
Birger tog vara på det han kommit fram till i sitt licentiatarbete och koncentrerade sig på de sammanhang inom rabbinska och tidiga kristna miljöer där man bevarade och bearbetade traditionerna under kontrollerade former.
Hans slutsatser utmanade ett rådande internationellt forskningsparadigm och fick stor uppmärksamhet. Han försvarade och utvecklade dem i senare publikationer. Avhandlingen betraktas idag som ett av de viktigaste arbetena inom nytestamentlig exegetik under 1900-talet.
Birger var också en kyrkans man, alltsedan ungdomen i Västerbotten. Han föreläste i kyrkliga sammanhang, skrev om biblisk etik, bönen Vår Fader, Jesu liknelser och maktgärningar, uppståndelsen, judiska och kristna bekännelser, och om mycket mer, alltid med stilistisk finess kombinerad med akademisk akribi. Han var övertygad om att historiskt arbete med bibliska texter är omistligt för kyrkans liv och lära.
Birgers förtroende vann man inte genom smicker. Han hade höga ideal och ville att studenter, doktorander, kollegor och andra kunde sin sak.
Desto mer grundmurad var den vänskap som uppstod och sträckte sig utanför akademiens lärosalar, till hans hem i Lund eller till hans älskade sommarstuga i Skepparp. Där var han ömsom allvarlig och ömsom skämtsam, på ett sätt som nog avspeglade hans barndoms norrländska kynne.
Så var också vårt sista samtal över telefonen, två inbitna norrlänningar, strax innan han gick bort. Vi visste att slutet närmade sig. Och det blev som det skulle: allvar och skämt. ”God jul, arbeta inte för mycket”, sa han till slut. Och jag: ”Jag ska försöka. Tack för samtalet”. En lärofader och medmänniska har lämnat oss i sorg och saknad.
Samuel Byrskog
professor i Nya testamentets exegetik
Lunds universitet