Julen 2004 satt Charlotte Erlanson-Albertsson, professor i medicinsk och fysiologisk kemi, vid köksbordet med sin man, Per-Åke Albertsson, professor i biokemi. Hon hade forskat om aptit i många år. Han om gröna växter. Tillsammans kläckte de idén att använda gröna blad för viktnedgång, en tanke som nu lett fram till ett färdigt preparat.

Genom att dricka en shot som innehåller fem gram spenatpulver varje morgon gick testpersonerna inte bara ner i vikt. De kände sig mättare och hade mindre sötsug än testpersonerna som inte fick pulvret.

– Deltagarna fick skatta sin egen hunger. Två timmar efter måltid började det bli skillnad. Då var de som ätit de gröna bladen mindre hungriga, de tänkte mindre på mat, säger Charlotte Erlanson-Albertsson.

Alla testpersoner fick en diet att hålla sig till, och alla fick en viktnedgång. Men de testpersoner som fick spenaten, fick ännu bättre blodfetter, lägre blodsocker och mindre midjemått. Och de var inte alls lika hungriga under tiden försöket pågick.

Det som finns i spenat och andra gröna blad och som ger den här effekten, heter thylakoider. De fungerar på två sätt. Dels fördröjer de nedbrytningen av fettet i maten, dels frigör de hormoner i tarmen. Kommunikationen mellan hjärnan och tarmen är tät, och hormonerna från tarmen skickar signaler till hjärnan så att ångesten minskar och känslan av tillfredsställelse ökar.

– Forskningen har börjat bli medveten om betydelsen av hormonerna och bakteriefloran i tarmen. Forskningsfronten just nu är att man försöker hitta vilken mat som påverkar dem, säger Charlotte Erlanson-Albertsson.

En dos på 5 gram av kosttillskottet motsvarar 100 gram spenat. Men att äta spenaten som den är fungerar inte, förklarar hon:

– Äta grönt ska vi göra ändå, för något tillgodogör vi oss. Men vi kan inte smälta cellulosan, och då kan vi inte tillgodogöra oss thylakoiderna.

Upptäckten av thylakoidernas effekt innebär ett helt nytt koncept, menar hon. Tidigare har forskare letat efter ett ämne som påverkar aptiten.

– Det här gröna pulvret innehåller hundratals proteiner. Det är en cocktail med minst tio olika effekter. Det är de komplexa strukturerna som gör att man behöver hela tarmen för att bryta ner dem, till skillnad från socker och fett som bryts ner snabbt.

Utvecklingen av det nya kosttillskottet har skett i samarbete med andra forskare i Lund. I början tillverkades det i ett litet labb i Kemicentrums källare. Nu har den kommersiella produktionen dragits igång på ett företag i Chicago.

Tre studier på människor har visat positiva resultat. Det första försöket är publicerat, men de sista två studierna är såpass nyligen avslutade att de ännu inte har blivit publicerade.

Charlotte Erlanson-Albertsson är nöjd. Hon tycker att hon har bevisat den tes hon haft länge i sin aptitforskning.