Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

”Hedonistisk rytm passar utmärkt i altaret”

Att polis och kronofogde stormade Cavefors förlag i Lund 1979 är en av landets största kulturskandaler.

Utgåvorna av Ulrike Meinhofs och Röda Arméfraktionens texter utmanade politiska krafter, som tystade förlaget. Kulturrådet spelade med, då de drog tillbaka löftet att ge ut den nationella Strindbergsutgåvan. Bankkrediterna frystes. Konkurs. Förläggaren först i arrest sedan i landsflykt.
Men offer, nej, den rollen har aldrig passat Bo Cavefors. När jag för flera år sedan upprört talade med honom om konkursen, pekade han på ett foto av den långa kö, som ringlade sig till kronofogdens utförsäljning av det beslagtagna lagret, och sade skämtsamt att ”här står väl du, va?!”
I en av de första böcker Bo Cavefors gav ut på sitt förlag, ”ABC för läsare”, betonar Ezra Pound att lust, kropp, dikt hör samman. Och citerar Horatius hedonistiskt pulserande ordfrosseri: Nunc est bibendum / Nunc pede libero / Pulsanda tellus (ungefär: Nu ska vi dricka / Nu ska fötterna / Fritt stampa i marken).
En hedonistisk dansrytm à la Horatius går också igenom Lena Mattssons kongeniala filminstallation om och med Bo Cavefors på Moderna Museet i Malmö, ”I betraktarens öga”, (till och med 16/3). Arrangemanget påminner om ett altare i tre delar. Sidostyckena speglar varandra, det ena visar Cavefors livsberättelse, som reflekteras i den andra sidans mörka solglasögon. Mittstycket, huvudaltaret, är en monitor, som i loop visar ett klipp ur dramatiseringen av Xavier de Maistres ”Den spetälske i staden Aosta”, där Cavefors nakna kropp rör sig fram och åter som i Horatius pulserande dans.
Förlaget var en alternativ energikälla i tjugo år. Här fanns noll moralismer i en tid där snart en moralisk vänster ville mäta upp gränser. Roland Barthes, Walter Benjamin, Ulrike Meinhof kom till tals samtidigt som Ezra Pound och Ernst Jünger.
Jag besökte förlaget på Sandgatan 14 för att diskutera mina böcker. Bo tog emot mig bräddfullt bildad, välklädd och vänlig. Utformning, utblickar, intellektuell lustbejakelse och nyfikenhet på europeisk nivå. Det impade på en ung man. Och jag var inte den ende stockholmaren. Stig Claesson, Carsten Regild och Rolf Börjlind gjorde några av sina bästa verk för förlaget. Men också Lund överraskade. Galleri St Petri bredvid Lunds bokkafé liknade inget jag upplevt. Och i grannstaden Malmö fanns Sture Johannesson, som bland annat gjort omslaget till Ulrike Meinhofs texter.
Cavefors förlag fanns på rätt plats, i rätt tid.
Men det räcker inte. I Mattssons film speglas berättaren Cavefors i solbrillorna. Men då och då dyker okända scener upp i de mörka glasen. Det räcker inte med det förväntade. Reflexion är mer än spegling.
Sidoblicken på det oväntade ska till.
Tjugo år efter konkursen, Bo Cavefors är tillbaka från exilen, jag får syn på honom bakifrån i en soffa på en vernissage. Sätter mig litet andäktigt bredvid honom. Utan att vända på huvudet säger han blixtsnabbt, ”Hej, Thomas!”.
Gå till toppen