En smällkall vinter åker ”araben” tåg mot Stockholms innerstad. Vart är han på väg? Vad har han i portföljen? Frågorna ger romanen dess laddning, suget framåt. Inför resenärerna signalerar ”arabens” utseende en trasselsudd av mediala klichéer: från våldtäktsman till en som högpratar på bibliotek. Under resan väcks minnen av hemlandet: apelsinträd, jasmindofter, hustrun och barnen som små. Det älskade arbetet på fabriken där han – den välutbildade ingenjören – var arbetsledare. Vänsterengagemanget som satte stopp för allt.

Parallellt löper berättarjagets tillvaro när allt ställs på sin spets. En rad svåra livsval pressar Yasaman, en hårdpresterande ”hipster” som talar så perfekt svenska att hon tas för adoptivbarn. Hon söker en doktorandtjänst och letar lägenhet i Stockholms innerstad. Hon är ”svart utanpå och vit inuti”, skojar hennes aktivistvän Tove som är uppdaterad i flyktingfrågor och så på hugget med senaste jargongen i invandrardebatten att Yasaman tystnar.

Pooneh Rohis stämningsladdade debutroman handlar om en splittrad familj. Hur de drabbats av Irans totalitära regim. Kulmen blir faderns fängelsestraff med ohyggliga tortyrscener. Flykten går mot Sverige. Där väntar frihet, men till priset av en mental isolering som har med uteslutning, deklassering och rasism att skaffa. ”Du kan aldrig bli en av de här människorna.”

Just blicken på ”den andre” är ett bärande motiv. Bli bekräftad eller negligerad. Iranierna som lämnat högstatuspositioner behandlas som slödder i Sverige. Förakt föder förakt: Välutbildade iraniers hånfullhet mot obildade svenskar som tror iranier flytt från svält. ”Men det är vår olja som brinner i de svenska bilarna.” Här finns en språklig rikedom, med blick för klass och statusmarkörer, men bitvis är romanen illa redigerad. En redaktör borde ha rensat bland upprepningar och stundtals haltande bildspråk.

Exiltillvaron påminner bitvis om klassresenärens vingliga liv på ett högre pinnhål i samhällsstegen. Nämligen förväntningarna – eller kraven – på att vara ambitiös, plikttrogen och tacksam. Yasaman vill inte bli offer för hela ”svennekonceptet”. Mamman göder dottern med iransk mat och bokstavligen knuffar henne uppåt i karriären. Misslyckas barnen är allt förgäves. Samtidigt längtar Yasamans pojkvän Peter efter barn och kan gärna ta mer än hälften av pappaledigheten.

Fler författare borde använda sig av klimatet litterärt. Vad händer i själen när du håller andan i ett sterilt vinterlandskap minst sex månader om året? På ett skickligt vis skapar Rohi poesi av det nordiska mörkrets depressiva skönhet. Under romanens gång avslöjas ”Arabens” identitet och färdväg. Hans inre lampa har slocknat, de krävande studierna på KTH ledde ingen vart. Nu är han gammal. ”Tiden är värdelös när den är det enda man har.”