Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Inpå livet

Barnpsykologer: Även ett förbud får konsekvenser

Många föräldrar famlar. Låter barnet se en krigsdokumentär, men förbjuder krigsspelet. Tillåter vissa sociala medier, inte andra. Reportern Hanna Welin tog med sig sin egen föräldraoro till en intervju med två barnpsykologer för att be om råd.

Gunilla Granholm. Till vänster Hedvig Mannerstråle Paradisi.Bild: Julia Lindemalm
Datorer, plattor, konsoler och smarta telefoner. Den förälder som är orolig för barnets medieanvändning, som vill skaffa sig kontroll eller åtminstone koll, har det inte lätt.
Det förbjudna datorspelet kan ses som filmsekvenser på Youtube. Tv-serien som gjorde att barnet portförbjuds från soffan är tillgänglig på play och efter skolan, när ingen vuxen är hemma.
När barnen är små är det lättare att upprätthålla sina föräldraideal. I alla fall när det kommer till vilka medievanor du tillåter. Men i samma stund som barnet blir läs- och internetkunnigt förändras allt. Kontrollen raderas ut med ett klick.
Alla föräldrar delar säkert inte upplevelsen. Men för mig, mamma till två pojkar på 10 och 12 år, känns det så. Laddad med frågor – tyngd av ett ständigt dåligt samvete över min egen inkonsekvens – bestämde jag träff med Gunilla Granholm och Hedvig Mannerstråle Paradisi, psykologer inom Barn- och ungdomspsykiatrin i Malmö.
Är många föräldrar osäkra på vad de ska tillåta?
HMP: – Ja, det tror jag. De flesta har inga egna erfarenheter att falla tillbaka på. Det finns heller inte så mycket forskning att luta sig mot. Och många faktorer spelar in. Hur ser resten av barnets liv ut? Handlar datorspelandet om ett genuint intresse eller står det för ett undvikandebeteende, och då, av vad?
GG: – Det är också olika i vilken takt barn mognar, hur känsliga de är, hur väl de kan uppfatta sammanhang, förutse konsekvenser och styra impulser innan de, exempelvis, lägger ut en kommentar på sociala medier.
Hur avgör jag detta? Magkänsla?
GG: – Ja, men du behöver också vara insatt i mediet och hur ditt barn använder det. I Minecraft, som har sjuårsgräns och som de flesta föräldrar tycker är bra och kreativt, kan du även spela online. Där kan subtil mobbning förekomma, som att du får din värld förstörd av medspelare. Som förälder kan du behöva utvärdera och ompröva dina beslut allteftersom.
Tas åldersgränser upp i era samtal här?
GG: – Nej, däremot tidsåtgången. Många föräldrar tycker att spelandet tar tid från läxor, kompisar och aktiviteter och konflikterna kring spelandet blir bekymmersamma i många familjer. Risken finns att det blir en dragkamp som genomsyrar familjens vardag. En dragkamp kan dessutom spä på barnens drivkraft att få spela.
Som förälder borde jag vara den som tar ansvar, som sätter stopp för exempelvis våldsamma, kvinnoförnedrande spel som strider mot de ideal jag vill förmedla. Men jag känner mig maktlös. Det känns som att föra en kamp mot marknaden, mot internet där inget går att förbjuda, mot rädslan för att barnen ska hamna utanför, mot det dagliga tjatet.
GG: – Vissa saker kan du inte riktigt ta makt över i dag. Som förälder kan idén om att sätta ner foten och förbjuda kännas lockande. Det kan också framstå som att man är en bättre förälder om man följer alla åldersgränser och har tydliga konsekvenser om barnet bryter mot dessa. Men hur tar du ansvar för förbudet i förlängningen? Det blir svårt om barnet spelar hos kompisar eller i smyg och sedan inte kan berätta om något skulle bli skrämmande eller gå överstyr. Överlag är det ju bra att försöka bibehålla förtroendet och ha en öppenhet kring spelandet och vad barnet gör på nätet. Ett förbud kan också få sociala konsekvenser. I många pojkgrupper är de rätta spelen viktiga för statusen och för flickor, nu generaliserar jag, handlar grupptrycket ofta om att ha tillgång till sociala medier.
Ska då allt vara tillåtet?
GG: – Nej, det du inte vill att ditt barn ska se eller göra är bra att hålla undan så länge som möjligt. Du ska ju inte sätta saker med högre åldersmärkning som de inte redan är bekanta med i händerna på dem. Men sådant de redan känner till, har eller kan få tillgång till, är det många gånger bättre att du i stället försöker närma dig och förstå.
HMP: – För en dialog med barnet om innehållet. Att problematisera och reflektera är ett bra sätt att ta sitt föräldraansvar. Världen är komplex i dag. Det är bättre att rusta barnet genom att vara insatt i deras värld.
Hur märker jag om spelandet är på väg att gå överstyr?
HMP: – När det är det enda de bryr sig om. När de blir aggressiva om de inte får spela eller har vänt helt på dygnet.
Gå till toppen