När jag, sent omsider, ser Belinda Olssons omtalade tv-serie "Fittstim – min kamp" noterar jag en sak i bakgrunden: böckerna i bokhyllan bakom Olsson är sorterade efter färg, som i glassiga inredningsmagasin. Synen stör mig så mycket att jag för en stund inte kan fokusera på det som sägs i programmet.