Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: "Lokaliseringen av OS till Sotji är djupt problematisk."

Lokaliseringen av OS till Sotji blir begriplig just mot bakgrund av att den tycks så osannolik.
Det skriver Bo Petersson, professor vid Malmö högskola.

Lokaliseringen av OS till Sotji framstår av många skäl som djupt problematisk.
Orten är belägen i en subtropisk klimatzon och de olympiska vintersportanläggningarna har byggts upp från grunden. Massiva investeringar har fått göras i vägar och annan infrastuktur.
Med bred marginal är Sotji-OS de dyraste olympiska spelen någonsin. Investeringarna uppgår till över 50 miljarder dollar. Enligt den ryske oppositionspolitikern Boris Nemtsov har mer än hälften av pengarna stulits eller kastats in i korruptionens svarta hål. Till allt detta kommer den politiska utvecklingen i Ryssland under den senaste 15-årsperioden, där demokratiska fri- och rättigheter trängts tillbaka.
Framför allt är de säkerhetsmässiga riskerna enorma. Sotji ligger på tröskeln till Nordkaukasien, som sedan Sovjetunionens upplösning har varit Rysslands oroligaste hörn. Tydligast har detta visat sig i Tjetjenien.
Även om det numera inte pågår några regelrätta strider i Tjetjenien utgör hårdföra islamistiska rebeller från regionen fortfarande ett allvarligt säkerhetshot. Det sprängdåd som skedde under mellandagarna i Volgograd i södra Ryssland är ett tydligt tecken på det. Efterlysningarna av ”svarta änkor”, kvinnor vars militanta makar har dödats av rysk militär och som myndigheterna tror ligger bakom ett flertal självmordsdåd, i trakterna kring Sotji vittnar om hur allvarligt myndigheterna ser på risken för nya terrorattacker.
Men faktum är att lokaliseringen av OS till Sotji blir begriplig just mot bakgrund av att den tycks så osannolik. Om Putin vill signalera att den ryska centralmakten har kontroll över hela sitt territorium finns det inget bättre ställe att arrangera spelen på. Dessutom tjänar de omfattande byggena av vägar och annan infrastuktur liksom de många nya arbetstillfällena till att långsiktigt knyta Nordkaukasien tätare till centralmakten.
I likhet med Kina vid sommar-OS 2008 riskerar Ryssland att få negativ uppmärksamhet för bristande respekt för demokrati och mänskliga rättigheter. Det förebådades vid friidrotts-VM 2013 i Moskva då Ryssland kritiserades för sin politik på HBTQ-området.
Att Putin är medveten om den internationella kritik han kan komma att utsättas för i samband med OS i Sotji visar frigivandet av oljemiljardären och regimkritikern Michail Chodorkovskij och av medlemmarna i det feministiska konstnärskollektivet Pussy Riot. Men gentemot inrikesopinionen ser regimen förmodligen ett mer bestående värde i att signalera styrka och kontroll.
Putin har sedan han upphöjdes till president år 1999 byggt sin popularitet på ett enkelt koncept. Han har symboliserat Rysslands återkomst som stormakt efter Sovjetunionens upplösning och 1990-talets ekonomiska och sociala kaos. Den rekordartade uppgången av världsmarknadspriserna på olja och gas under 2000-talets första hälft gav gynnsamma förutsättningar. Att Putin när han kom till makten var påtagligt ung, vital och energisk gjorde också sitt till. Det återupptagna kriget mot Tjetjenien, från 1999 och framåt, symboliserade den nye presidentens linje. Nu skulle Rysslands förnedring få ett slut, ordning och stabilitet skulle införas där tidigare oordning och kaos rått.
Så populär som Putin var mot slutet av sin andra presidentperiod, kring 2007–2008, kan hans kolleger i väst bara drömma om. I opinionsmätningar uppgav som mest långt över 80 procent att de gillade honom. 
Massprotesterna i Moskva och S:t Petersburg 2011–2012 visar att populariteten därefter har fått sig en törn. Protesterna var till stor del framprovocerade av det fiffiga arrangemang enligt vilket dåvarande premiärministern Putin och presidenten Dmitrij Medvedev bytte platser med varandra inför presidentvalet 2012. Ändå blev Putins popularitetssiffror kvar på en hög nivå, strax under 70 procent, och i presidentvalet säkrade han segern redan i första omgången.
Det är ändå i Putins avtagande popularitet som en förklaring till valet av Sotji som OS-ort bör sökas. Putin och hans omgivning är säkerligen mycket väl medvetna om att presidentens trollkraft i väljarkåren börjar mattas av. Efter 15 år i maktens centrum framstår han inte längre som ung och energisk; istället har han kommit att bli synonym med systemet. Redan leds mångas tankar till Sovjetunionen på 1970- och 1980-talen och till stagnationsperioden under den dåvarande ledaren Leonid Brezjnev.
Ett framgångsrikt genomförande av de olympiska vinterspelen i Sotji erbjuder en möjlighet för Putin att sända en kraftfull signal om att han fortfarande är att räkna med, att han är den kanske ende garanten för att Ryssland ska ses som en stormakt och inte på nytt drabbas av kaos och svaghet. Receptet är långt ifrån nytt, men om den medicinen tillförs i tillräckligt stor dos kan den kanske bli framgångsrik för en tid. Men det är ett spel med höga insatser.
Risken finns att OS – med den ryska professorn Elena Trubinas ord – förvandlas från megahändelse till megafiasko.
Bo Petersson är professor i statsvetenskap och Imer, internationell migration och etniska relationer, vid Malmö högskola. Tillsammans med Karina Vamling är han redaktör för boken The Sochi Predicament: Contexts, Characteristics and Challenges of the Olympic Winter Games in 2014.
Gå till toppen