Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: "Många är oroliga för ökat våld efter OS"

Att OS-anläggningarna byggts på de fallna tjerkessernas gravar har mobiliserat tjerkesserna till omfattande protester och uppmaningar till bojkott av OS.
Det skriver Karina Vamling, professor i Kaukasusstudier vid Malmö högskola.

Georgiska artister ordnade ”No to Sochi Olympics – No to Occupation”, i Tbilisi i höstas.Bild: Karina Vamling
Jag sitter på ett café i Gamla stan i Georgiens huvudstad Tbilisi. Vinterspelen i Sotji kommer ofta upp i samtalen med människor här. Bör Georgien bojkotta Sotji-OS? Hur påverkas situationen i Abchazien? Var det rätt av den georgiska regeringen att erkänna det tjerkessiska folkmordet?
Ingen har undgått att se hur förberedelserna inför det gigantiska evenemang OS utgör har påverkat utvecklingen i hela Kaukasusregionen i flera år. Många är oroliga för ökat våld efter OS, när omvärldens ögon inte längre är riktade mot regionen.
Kartan över Kaukasusregionen har ritats om flera gånger. Området, stort som Sverige ungefär, ligger mellan Svarta havet och Kaspiska havet. Från kust till kust sträcker sig de mäktiga Kaukasusbergen med flera toppar som överträffar Alperna.
När Sovjetunionen kollapsade 1991 framträdde Georgien, Armenien och Azerbajdzjan som självständiga länder söder om Kaukasusbergen. Nordkaukasien kom att tillhöra Ryssland. För att få perspektiv på vad som händer idag måste man gå längre tillbaka i tiden.
Under första delen av 1800-talet expanderade det ryska imperiet söderut. Målet var att få kontroll över den strategiskt viktiga Kaukasusregionen där olika kaukasiska folk bodde. Ryssarna med kosacker i spetsen mötte hårt motstånd från de nordkaukasiska folken – tjerkesser, tjetjener, avarer och många andra.
Tjerkesserna i nordvästra Kaukasien höll stånd längst. Först 1864 lyckades de ryska styrkorna slutgiltigt besegra bergsfolken i ett krig som varade i över femtio år.
Det sista, blodiga slaget stod på en plats som idag kallas Krasnaja Poljana, Röda fältet. Nu 150 år senare är det just i Krasnaja Poljana som de alpina grenarna under Sotji-OS äger rum. Förutom de nybyggda alpina idrottsanläggningarna i Kaukasusbergen finns det ytterligare ett olympiskt område med arenor, vid Svartahavskusten.
Efter nederlaget 1864 drevs stora delar av den tjerkessiska befolkningen i landsflykt till det osmanska riket. Där tjerkesserna hade levt tidigare flyttade kosacker och andra grupper in från olika delar av det ryska imperiet.
Den tjerkessiska emigrationen under 1860- och 70-talet skapade en stor tjerkessisk befolkning i Turkiet, Syrien, Jordanien och USA. Det finns inga säkra siffror men totalt rör det sig om flera miljoner.
Att OS-anläggningarna byggts på de fallna tjerkessernas gravar har mobiliserat tjerkesserna till omfattande protester och uppmaningar till bojkott av OS. År 2011 erkände den georgiska regeringen det ryska imperiets agerande mot tjerkesserna i kriget som folkmord.
Bergsfolkens kamp mot Ryssland var välkänd för den samtida europeiska allmänheten, men föll snart i glömska.
För tjerkesserna som regionens ursprungsfolk är Sotji-OS en möjlighet att rikta omvärldens uppmärksamhet på sin situation, bland annat frågan om ättlingar till dem som en gång fördrevs från området skulle kunna få flytta tillbaka till sina förfäders trakter. Men hittills har det inte gett någon större utdelning.
Endast ett par kilometer söder om det kustnära OS-området ligger den georgiska utbrytarrepubliken Abchazien. Efter det rysk-georgiska kriget 2008 erkändes Abchazien som en självständig stat av Ryssland och en handfull andra länder. Beskedet att förlägga vinter-OS i närbelägna Sotji mottogs med glädje i Abchazien och förväntan var stor inför de möjligheter som öppnade sig. Abchazien levererade väldiga mängder råvaror – grus och virke – till de olympiska byggena, något som blev starkt kritiserat av miljörörelsen.
En drastisk vändning i förutsättningarna för de abchaziska olympiska insatserna inträffade hösten 2013 då det från rysk sida beslutades att gränsen skulle stängas månaderna före och under själva OS. Nyligen kom ytterligare ett ryskt beslut om att under två månader flytta gränsen in på abchaziskt/georgiskt territorium för att skapa en elva kilometer bred säkerhetszon.
Ryssland och Georgien saknar diplomatiska förbindelser. De mycket frostiga politiska relationerna har gjort frågan om Sotji-OS svår att hantera för den georgiska ledningen.
Georgiens främsta argument mot att vinter-OS hålls i närbelägna Sotji är att Ryssland har stora truppstyrkor och har byggt militärbaser i Abchazien, som juridiskt sett är georgiskt territorium, även om Georgien i verkligheten inte har kontroll över området. Rysslands militära närvaro i området strider klart mot den olympiska andan av fred och samarbete.
Georgien har försökt att få vinterspelen flyttade till en annan ort och övervägt bojkott. Den nuvarande ledningen verkar för en normalisering av relationerna med Ryssland och betraktar idrott som något där länderna åter bör kunna ha kontakt.
Georgien avstår från bojkott, men sänder inte någon officiell delegation, endast ett mindre antal georgiska idrottsmän åker till Sotji-OS.
Det ryska beslutet att flytta gränsen och skapa en säkerhetszon på georgiskt territorium har återigen fått spänningen i relationerna att öka.
Karina Vamling är professor i Kaukasusstudier vid Malmö högskola. Tillsammans med Bo Petersson är hon redaktör för boken The Sochi Predicament: Contexts, Characteristics and Challenges of the Olympic Winter Games in 2014.
Gå till toppen