Sport

Sotji: Dyrare, farligare, konstigare

OS blir en sportsligt sett fantastisk fest. Men inramningen och sättet spelen kommit till på skapar många stora frågetecken och dålig bismak.

”Varför har de överhuvudtaget lagt OS i Sotji?”
Jag vet inte hur många gånger jag har svarat på den frågan de senaste veckorna. OS har alltså förlagts till en palmbeströdd semesterort, placerad i en av världens oroligare regioner, där knappt några anläggningar för vintersport fanns för bara några år sedan och där etableringarna av dessa anläggningar orsakat så stor skada för miljön att Världsnaturfonden hoppat av OS-samarbetet. Detta till en kostnad av 320 miljarder kronor.
Det är klart att det går att ifrågasätta den placeringen. Jag har inget bra svar på frågan. Inte mer än att ryssarna var ihärdiga och att Internationella olympiska kommittén (IOK) aldrig låtit hänsyn till frågan om mänskliga rättigheter och fantasibudgetar avgöra var OS ska gå. Snarare tvärtom. IOK har till förbannelse upprepat att idrott och politik inte hör ihop och därmed struntat i sådana aspekter när spelen har fördelats.
Men OS blir alltid politik, och spelen i Sotji kommer att bli de mest politiska olympiska spelen på länge. Vad än IOK hoppas och vill. Det blir automatiskt så när de lägger spelen i ett land med tvivelaktig syn på demokrati och mänskliga rättigheter och låter värdlandets kostnader för spelen skena iväg till 320 miljarder kronor. I ett land där det är långt från en självklarhet att alla familjer har tillräckligt mycket mat på borden varje dag. Det i sig blir politik.
OS är alltid ett spektakel, ett helt galet spektakel, där världens främsta idrottare ska samlas under drygt två veckors tid och göra upp i de mest prestigefyllda tävlingarna. Arrangörs- länderna ska överträffa varandras arrangemang, terrorister och aktivister försöker slå mynt av situationen och rikta fokus mot sina hjärtefrågor.
Detta är inte på något sätt unikt för Sotji. Men här är allt av större skala än vanligt. Dyrare, farligare, konstigare.
Inrikespolitiskt blir det säkert en propagandaseger för Vladimir Putin – att han lyckas genomföra det imponerande projekt som ett OS innebär och bjuder in världen till Ryssland. Utåt sett, mot omvärlden, är den kampen förlorad för längesen. Antigaylagar, vidriga förhållanden för de gästarbetare som byggt upp den delen av Sotji som OS kommer att hållas i, terrorist- attacker som å ena sidan skapar osäkerhet för både besökare och aktiva, och å andra sidan belyser en politik som inte alltid respekterar minoriteterna i detta jätteland.
Det blir ett annorlunda slags OS, en kontrast till det som gick i Vancouver för fyra år sedan. Denna vackra, gästfria stad. Det var ett vänligt leende OS. Säkerhetstänket var lågt för hotbilden var en helt annan än nu, arenorna låg utspridda över stan och i bergen kring skidorten Whistler. Jag kunde svära över besvärliga transporter och långa sträckor att ta sig mellan de olika arenorna, men jag älskade den öppna och folkliga stämningen som kanadensarna skapade tillsammans med de tillresta besökarna. Där har Sotji en utmaning.
En utmaning för den svenska truppen är att leva upp till det medaljmål som Svenska olympiska kommittén har satt upp. Tio medaljer – inte alls osannolikt. I Vancouver blev det elva och ska Sverige upprepa succén med fem guld krävs många fullträffar i formkurvorna. Ingen åker dit med samma förväntningar som Helena Ekholm hade på sig för fyra år sedan. Däremot finns det många som kan slå till utan att vara favoriter. Charlotte Kalla, Emil Jönsson, curlinglagen, Tre Kronor, Henrik Harlaut, Jessica Lindell Vikarby, Maria Pietilä Holmner – alla har de medaljkapacitet. Stämmer precis allt kan de ta guld.
Eller så får vi se en riktig skräll. Eller en gammal räv som trots en dålig säsong hittills hittar rätt när det gäller som mest. Oavsett vilket – sportsligt blir det en fantastisk fest. Det är bara inramningen som kunde ha varit bättre.
Anja Gatu, Sydsvenskans sportchef

Tre höjdpunkter

1. Konståkningen. Alltid en höjdpunkt. I år får hemmafavoriten Jevgenij Plusjenko en sista – och unga hemmahoppet Julia Lipnitskaja en första – chans till guld.
2. Kallas jakt på norskorna. Kan Charlotte Kalla utmana Marit Bjørgen och Therese Johaug?
3. Herrhockeyn. Världens bästa i det som är hockeyns verkliga VM.
Gå till toppen