Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ljudkollage med gitarrkrokar och tortyrsång i skön förening.

Sludge bör vara den subgenre inom metal där man lättast kan dölja taffligt låtskrivande. Har du inget som ens avlägset liknar en låt räcker ett par stabila riff långt – mal tillräckligt länge på samma ställe, så kanske lyssnaren hör ett hommage till Sleeps legendariskt monotona ”Dopesmoker”, snarare än musiker som inte kommer någon vart.
Daniel Jansson i kvartetten Culted.Bild: Robert_Ericson
Och skulle riffen ändå saknas kan det duga att ratta in ett dräpande gitarrljud och göra mesta möjliga av det. Med en laddad atmosfär har du halva inne hos oss sludgefans, vi är inte kräsna.
Ett lysande exempel är Culted, en kvartett som skickar filer mellan Winnipeg (där tre man spelar in gitarr, bas, trummor och oljud) och Göteborg (där vokalisten Daniel Jansson spelar in sång och mer oljud). Resultatet är knappast låtar, snarare ljudkollage i skärningspunkten mellan replokalsdoom, VHS-skräck och Illuminati-dokumentärer på Kunskapskanalen. Sträcklyssning är ett måste, sömnbrist förhöjer upplevelsen.
Det första spåret på Indians femte album ”Into All Purity” heter ”Rape” och är lämpligare att ligga i fosterställning än att headbanga till. Lite låt, mycket atmosfär. Men i musiken som följer lyckas bandet förena tortyrsång och becksvarta, industriellt skorrande stämningar med rejäla gitarrkrokar. Live kan det vara svårt att avgöra om ett sludgeband spelar ens favoritlåt eller ej, men de flesta av bitarna här borde vara omöjliga att ta miste på.
Fast Indian skulle jag gilla även om de fogade samman riff som min ettåring bygger Duplo. De har en medlem vars enda instrument är ”noise” och hans insats i sig gör Chicagogruppen värd att lyssna på.

Tips

Culted: Oblique to All Paths (album)
Indian: Into All Purity (album)
Sunn O))): LA REH 012 (digitalt album)
Gå till toppen