I takt med att fler enstaka låtar cirkulerar i olika former, många gånger långt innan ett album ens är påtänkt, blir uttrycket ”det svåra andra albumet” alltmer förlegat. Det är i större utsträckning redan på debutskivan som högt ställda förväntningar antingen infrias eller krossas. Varför ska man då nöja sig med bara ett enda svårt förstaalbum?