Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Fullfjädrad operatenor gör sin första musikalroll

Dagarna före en premiär ökar förbrukningen av handsprit dramatiskt. Att bli sjuk är mardrömmen.
Sydsvenskan tittade in bakom kulisserna på Malmö opera inför premiären på musikalen ”Rebecca” och hittade en operatenor, en blundande Nanne Grönvall och ett par ”as-obekväma” silverpumps.

– Brutna ben – ja, det ordnar vi. Men en förkylning … det har till och med hänt att folk gått omkring med munskydd här, säger operatenoren Rickard Söderberg.
Det är tisdag morgon och bara en dryg vecka kvar till premiären på musikalen ”Rebecca”. Rickard Söderberg sitter i sin loge.
– Detta är första gången jag gör en musikalroll. Operan är mer hierarkisk, med den stora divan och så. I en föreställning som den här känner man att alla är precis lika viktiga, säger han och visar upp vad han har i logen, eller i ”den lilla bubblan” som han kallar den.
Det är tajta bodyer att ha under scenkläderna, det är noter och oljor som ska skydda huden mot allt det tunga sminket och en flaska vatten. Annars kommer huvudvärken i andra akten.
– Och en tandborste. Om man ska in och sjunga riktigt nära folk, säger han samtidigt som en av hans fyra påklädare kommer förbi och undrar om han behöver svarta strumpor.
Han beskriver stämningen veckorna före en premiär som ”underbar” och berättar om hur alla jobbar stenhårt mot samma mål.
– Alla vet exakt vad de ska göra på scenen men också vad de ska göra bakom scenen. Det är en föreställning där bakom också, som publiken aldrig får se. I andra akten har jag till exempel sex klädbyten. Så fort jag går av scenen står det två personer där och sliter av mig kläderna och sätter på mig nya, säger han och ropar sedan hej till Nanne Grönvall som går förbi utanför logen.
1938 skrev Daphne du Maurier romanen ”Rebecca”. Två år senare gjorde Alfred Hitchcock film av historien, en film som vann två Oscarsstatyetter. 2006 hade musikalversionen premiär i Wien.
– Föreställningen handlar om en person vi aldrig ser. När historien tar sin början är Rebecca redan död. På sätt och vis är det som ett Cluedo, som man spelade som liten, där ledtråd efter ledtråd nystas upp. Var det betjänten? Med ljusstaken? I hallen? Det är inte ofta man får thriller på operan, säger Rickard Söderberg och flätar sitt långa hår för att få plats med det under peruken.
Hans roll är Ben. Rickard Söderberg säger att han älskar sin rollfigur och beskriver honom som en man som bor i ett båthus vid stranden och kan trolla.
– Så jag har fått gå en trollerikurs hos en trollkarl. Det var uuunderbart, säger han.
Han spelar även flera andra mindre roller.
– I början av föreställningen har jag as-obekväma skor, säger han.
Precis då kommer en annan av påklädarna in med ett par silverpumps som fixats till.
– Gud, vad sköna! Vilken skillnad, säger Rickard Söderberg och provhoppar.
Skorna sitter där de ska.
Klockan är fem i tio och han har tid i ”sminket”. Han visar vägen och beskriver sminket som själva hjärtat. Det är där förvandlingen sker. Och det som sägs i sminket, stannar i sminket.
– De som jobbar här vet allt. Här pratar man om vad man ska göra framöver, sådant som inte är offentligt ännu, om personliga saker och skvaller. Man kommer hit ”naken”, säger han och tas omhand av maskören Annika Johansson.
– Jag har så kort minne, så jag vet allt, men bara i en sekund, säger hon och börjar dutta kräm i ansiktet på Rickard Söderberg.
Precis intill sitter Nanne Grönvall, som spelar den ondskefulla hushållerskan Mrs Danvers. Hennes ögon är stängda och hon låter:
– Brrrr, brrrr, brrrr.
När Rickard Söderberg är färdigsminkad är det dags, även för honom, att värma upp rösten. Samtidigt som han stänger in sig i logen börjar folk samlas bakom scenen. Någon får sin mikrofon fixad, någon värmer upp genom att vika sig dubbel och någon plockar med rekvisitan, orkidéer, en färgglad badboll och några champagneglas. Mitt i allt finns inspicienten, som kan liknas vid den tekniska dirigenten, spindeln i nätet.
Efter en stund kommer även Rickard Söderberg, klädd i sina nyfixade silverpumps och en rosa klänning.
– Jag vill aldrig ta den av mig. Jag vill ha den i alla föreställningar, säger han.
Om bara några minuter är det dags för den första repetitionen med mask och kostym.
– De sista dagarna innan premiären kommer mer och mer nerver fram hos många. Folk kan bli upprörda över saker som de för tre veckor sedan skulle tänka ”jaja” om. Men alla förstår. Funkar inte saker så står man ju där med brallorna nere, säger han och fortsätter.
– För mig handlar det mycket om fokus. Jag går in i en bubbla av koncentration. När jag och min man träffades, för typ femton år sedan, tyckte han att det var konstigt. Det blev alltid konflikter mellan oss innan en premiär.
Rickard Söderberg tar upp sin mobil och fotograferar några av sina kollegor.
Sedan ropar inspicienten. Det är dags för samling på scenen.

Premiär i kväll

”Rebecca” är en tysk dramamusikal av Sylvester Levay och Michael Kunze.
Den är baserad på en roman av Daphne du Maurier från 1938 och har även filmatiserats av Alfred Hitchcock.
”Rebecca” har premiär på Malmö opera i kväll och spelas till och med den 12 april.
Regissör är Åsa Melldahl.
Gå till toppen