Kultur & Nöjen

Rebecca får publikens öron att fladdra

"Den effektladdade volymen fyller varje skrymsle i salongen och får publiköronen att fladdra" skriver Carlhåkan Larsén efter att ha sett premiären av musikalen Rebecca på Malmö opera.

ConcertGenre: Musikal. ConcertLocation: Malmö Opera. ConcertDate: 2014-02-07.
Bild: Emma Larsson
Det finns ingen titelroll i "Rebecca", hon har redan omkommit på sjön. Ändå är hon ständigt närvarande som skugga i huset Manderley.
Detta bildar grunden för en ordrik roman, flera filmer och en musikal. Stoffet karakteriseras som "gotiskt" eller "psykologisk thriller". 
Malmö opera samlar en ensemble av kända namn, nya ansikten och gamla rävar till vårens underhållningskampanj. Man tycks särskilt satsa på det visuella. Inte minst videoinslagen står på hög nivå: suggestiva bilder av böljegång, klipputsprång, ett romantiskt (skräck)slott där släktporträtten trängs på väggarna, gardinerna vibrerar och hemligheter hopas i hörnen.
När Max de Winter hemför sin nya maka till Cornwall (Tristan och Isoldes nejder), en flärdfri slottsfru utan namn, står tjänstefolket uppradat som vore vi på Downton Abbey. Personalen bär fantasidräkter i svart och vitt och rör sig strikt och elegant, eller är ensemblen på maskerad eller badparad.
Unga frun, Ida Högberg, försöker leka i inledningens uppförsbacke men tar kommandot i slutet. Världsmannen de Winter är deprimerad och far till Monte Carlo. När han sjunger om sin döda, alls icke älskade hustru i arian "Kall som is" svider det av hetta.
Den effektladdade volymen fyller varje skrymsle i salongen och får publiköronen att fladdra. Philip Jalmelid visar sitt temperament. En musikalmusikalisk höjdpunkt. Nanne Grönvall är berättelsens onda genius, uppfylld av fortsatt fascination inför den döda frun.
När handlingen når sin reningspunkt blir hon Manderleys undergång och sitt eget offer. I kortare inpass gör bland andra Åsa Fång (amerikansk vulgäröverklass), Fred Johanson (småäcklig donjuan) och Michael Segerström (tafflig polischef) markanta insatser. Programhäftet innehåller djupsinniga försök att förankra berättelsen i antik myt och modern minnespsykologi.
Men texten rör sig i banala banor -- hopfogad av schabloner, enkelspårig i sin psykologiska ytlighet. Och var är spänningen i det "gotiska"? Någon rysare har det inte blivit. Då kunde upphovsmännens tidigare verk, "Elisabeth" och "Mozart!" (framförda i Karlstad), intressera långt mer. De var mer originella och hade en bredare människoskildring.
"Rebecca" har fått en bättre inscenering än den förtjänar. Tacka även regissören Åsa Melldahl för det. 
Musik: Michael Kunze.
Text: Sylvester Levay efter Daphne du Maurier.
Övers: Eva Åkerberg. Regi: Åsa Melldahl.
Scenografi: Bengt Gomér.
Kostym: Annsofi Nyberg.
Video: Visual Relief.
Koreografi: Roine Söderlundh.
Dir: Anders Eljas.
I rollerna: Nanne Grönvall, Ida Högberg, Philip Jalmelid, Åsa Fång m fl.
Gå till toppen