Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Bach går igen på Stadshallen i Lund

Julia Sigova, piano. Kristina Wiman, sopran. Mats Rondin, dirigent. Stadshallen i Lund, 9.2.

”Bach går igen” heter en musikvetenskaplig avhandling från 1990-talet. Och visst går Johann Sebastian Bach igen, senast på söndagskvällen när pianisten Julia Sigova och Lunds Stadsorkester uruppförde Gunnar Janssons pianokonsert.
Annars går Bach igen mer sällan idag än förr, och i Janssons klangfulla pianostämma gav också stämflätningarna och skalrörelserna klang inte bara av mästaren utan också av lärjungar som Schumann och Hindemith.
Mellansatsen var mest intressant. Skriven som en kvartett för piano, violin, klarinett och trumpet var den inte så mycket kammarmusik som ett märkligt tvärsnitt genom orkestern – de fyra satt just på en linje tvärs genom orkestern. Som komposition var satsen dröjande, tvekande. Känslan av avstånd förstärktes av instrumentens glesa placering.
Yttersatserna med deras sakliga substans och dramatiska förlopp var svårare att förstå sig på. Vad gjorde egentligen alla slagverkarna i sista satsen? Kanske hjälper det att höra konserten igen. Chansen lär komma, för Sveriges Radio spelade in.
Julia Sigova tog sig an pianokonserten med kraft och känslighet. Sin virtuositet fick hon demonstrera också i Rachmaninovs Paganini-variationer.
Orkesterns cellister spelade, och sopranen Kristina Wiman sjöng, arian ur Villa Lobos ”Bachianas brasileiras” nr 5. Vilken enkel och vacker gestaltning av sopranstämman!
Orkestern plågades av torr akustik men hävde sig över detta hinder i Rachmaninovs ”Dödens ö”. Med Mats Rondin vid rodret presterade de en tonmålning med väldisponerat dynamiskt förlopp, precision i detaljerna (också i svag nyans!), lödig klang och intensiv känsla. Tänk vad amatörer och professionella kan få till ihop!
Gå till toppen