Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Mindre än var tjugonde mordbrand leder till åtal

Oddsen att klara upp bränderna i östra Malmö talar emot polisen.
Mindre än var tjugonde mordbrand leder till åtal.
Det visar Sydsvenskans statistikgranskning.

Brand i skytteklubbens hus på Kvarnbyvägen i Malmö natten mot igår.Bild: Bengt Arvidson
Varken Skånepolisen, åklagarmyndigheten eller Brottsförebyggande rådet följer upp utredningar om bränder i och omkring Malmö. Statistik över uppklaring redovisas bara länsvis.
Därför har Sydsvenskan matchat anmälningsstatistik från polisen med åklagarbeslut för Malmö åklagarkammare.
Sedan 2009 anmäls i snitt 150 mordbränder per år i Malmö, Vellinge och Burlöv. När polisen hittar en misstänkt person kopplas åklagare från Malmö åklagarkammare in.
3,5 procent av anmälningarna, eller var 28:e anmälan, leder till att åklagaren också väcker åtal.
2013 var ett något bättre år – antalet anmälningar sjönk och sju åtal ledde till en aningen bättre uppklaringsprocent: 8,4.
I nästan 90 procent av fallen hittar polisen inte ens någon misstänkt.
– Det är väldigt svårt att hitta gärningsmän till bränder.
Det konstaterar kriminalinspektör Eva Nordling. Hon har i många år arbetat uteslutande med att utreda bränder. På sistone dock bara med de fall där en gärningsman har hittats omedelbart, till exempel genom ett erkännande. I andra fall behövs kartläggning och spaning för att hitta en gärningsman.
– Det är sällan gärningsmannen lämnar spår efter sig. Vittnen är bra. Kameror är väldigt bra. Fingeravtryck likaså. Men när det inte finns spår kan vi inte trolla fram några.
Många andra brott är också svåra. Mord till exempel har ju långt högre uppklaringsprocent.
– Men i mord finns det nästan alltid något att gå på. Om inte annat har du personen som är mördad. Om det brinner i ett flervåningshus är det inte lika enkelt, säger Eva Nordling.
Hon talar om motiv och möjlighet. Vilka som velat tända eld – och vilka som haft tillgång, till byggnaden som brinner, till exempel en källare.
– Då kan det vara allt ifrån dålig låsning till någon som har blivit vräkt, till någon som känner någon, till en uteliggare som inte har någon koppling alls till byggnaden.
En annan skillnad mellan mordutredningar och försöken att hitta mordbrännare är antalet poliser som sätts in.
– Vi har inte resurser att djupdyka i allting. Då blir det vad det blir, säger Eva Nordling.
Flera rättegångar i Sverige ger en fingervisning om att få mordbränder klaras upp. Den så kallade Gryningspyromanen som misstänktes ha härjat på Österlen i många år, frikändes flera gånger innan han till slut dömdes för en bostadsbrand i Ystad.
Och i Malmö frikändes en 71-årig misstänkt seriemordbrännare 2008. Kvinnas hade en konflikt med en fastighetsägare på Rosengård och hennes nyckeltagg hade använts flera gånger i samband med källarbränder. Men hovrätten ansåg att det inte gick att utesluta andra gärningsmän.
Gå till toppen