– Vi har startat i Skåne, men vår plan är att nå upp till Stockholm. Vi har en filial i Norrköping till exempel, berättar regionansvarig Maria Gaspar.
Men det är än så länge i Skåne som Arlövsföretagets gröna 120 insamlingskärl främst står. Textilrecycling är ensamt företag på den svenska marknaden och de följer den textila återvinningsdebatten noga. Ett producentansvar skulle kunna ge dem nya kunder.
– Det är inte helt lätt att veta hur ett producentansvar ska fungera, men vi vill gärna vara med, säger regionchef Maria Gaspar.
All textil som samlas in går till en sorteringsanläggning i Polen, en av Europas största.
– Det är där som kläderna och textilierna sorteras till återvinning eller till återbruk. I dagsläget är det mellan 10–15 procent som går till återvinning.
Textilrecycling tar emot alla former av textilier, slitna som helt användbara.
– Vi har ett samarbete med Stadsmissionen och försöker plocka ut täcken, filtar och kuddar till deras verksamhet för hemlösa, berättar Maria Gaspar.
Företaget sysselsätter idag tolv personer och vd Cristel Palmqvist vill gärna anställa tidigare långtidsarbetslösa eller personer som har haft svårt att komma ut på arbetsmarknaden på grund av ett funktionshinder.
Lotta Carlsson, som har en hörselskada, började arbetsträna hos Cristel Palmqvist efter att ha varit arbetslös en längre tid.
– När jag blev anställd så tyckte Cristel att jag skulle prova på telefonförsäljning. Jag tänkte först vad menar du? Hur ska det fungera med en texttelefon? Men det gjorde det – oftast i alla fall, berättar Lotta Carlsson som numera är platschef på Textilrecycling.
När vi träffas är hon på väg till Sjöbo och ett möte med polisen för att diskutera hur det går att undvika stölder ur insamlingskärlen.
Ihopknutna påsar med torra och gärna rena textilier är det bästa ur både återbruks- och återvinningssynpunkt.
– Men ibland hittar vi våta kläder som tryckts ner och de kan förstöra en massa andra kläder. Men 95 procent av dem som lämnar i våra kärl sköter sig, säger Lotta Carlsson.
Affärsidén i företaget är att kommuner och fastighetsbolag ger dem tillstånd att sätta upp sina kärl för att ge de boende en service,
Betalningen är de textilier som samlas in som företaget sen säljer vidare efter sorteringen i Polen.
– När jag kom hit i september i fjor så trodde jag inte att det var sant att vi hade så mycket kläder och textilier. Ännu mindre att vi slängde så mycket, berättar Maria Gaspar.