Kultur & Nöjen

”Ett ukrainskt dilemma”

De ukrainska demonstranterna lär vilja ha mer än gårdagens löfte om framtida nyval av president, skriver statsvetaren och Östeuropaforskaren Mi Lennhag.

Vi har under flera månader sett otaliga dramatiska – och med tiden alltmer blodiga – nyhetsbilder från demonstrationer i centrala Kiev. Vi har emellertid inte i samma utsträckning erbjudits att ta del av andra viktiga bilder och berättelser från både Kiev och övriga Ukraina.
Efterhand har mediebilden framstått som allt mer renodlad, ett land som står inför ett val mellan Europa och Ryssland. I själva verket kanske Ukraina och ukrainarna skulle vilja ha möjligheten att välja både och. Eller slippa att behöva välja just nu. Om det är något de vill ha nu, så är det snarare en ökad valfrihet. Många ukrainare vill se en mer demokratisk politisk arena med mindre makt och pengar koncentrerade kring presidentämbetet, en mindre korrupt statsapparat samt ett domstolsväsende som faktiskt är rättskipande.
Landsnamnet Ukraina betyder ungefär gränstrakt eller gränsland, och just nu framträder allt tydligare landets position som en gränstrakt även i en större geopolitisk kontext. Om vi jämför vad det är EU och Ryssland lockar med, inser vi att alternativen inte är riktigt jämförbara. EU som union är visserligen en oerhört stor handelspartner för Ukraina, men sett som enskilt land toppar Ryssland ligan.
Det EU lockar med är långsiktiga fördelar, såsom politiska processer, ekonomiskt närmande och ökad rörlighet för medborgarna. Ryssland erbjuder konkreta krediter, subventionerade energipriser och tillträde till en redan befintlig tullunion österut.
Ryssland har just nu, på kort sikt, större ekonomiskt inflytande över Ukraina än vad EU har. Jämfört med Rysslands möjligheter att stoppa fortsatta krediter och gasleveranser till Ukraina, eller införa en omfattande handelsblockad, framstår EU:s sanktioner om reserestriktioner, vissa frysta ekonomiska tillgångar samt avbruten vapenhandel varken som så hotfulla eller konkreta. Ukrainas mäktiga oligarker som stödjer presidenten kan troligen ändå i huvudsak fortsätta sin verksamhet, och landet blir vare sig rättssäkert eller transparent. Samtidigt fortsätter den ukrainska ekonomin och valutan att ta alltmer skada av det pågående inrikespolitiska kaoset. Det kan då vara svårt att välja EU och dess långsiktiga fördelar, så som tillgång till världens största interna marknad, framtida stora europeiska investeringar eller att den ukrainska ekonomin och industrin skulle genomgå behövliga reformer.
En synpunkt som är känslig, men reell, är att president Janukovytj faktiskt valdes av det ukrainska folket 2010. Han är alltså inte en ledare som tagit makten genom en militärkupp. Emellertid skulle en genuint statsmannamässig statsman som månat om sitt land och sitt folk givet en situation likt den som rått i Ukraina i flera månader och som urartat i ett tilltagande dödligt våld ha erbjudit att avgå och utlyst nyval innan det hunnit gå så här långt. Och om Janukovytj nu är så populär som han menar, kan han ju faktiskt bli omvald vid ett demokratiskt nyval. Den prövningen ville han dock till varje pris slippa.
När Janukovytj under fredagen undertecknade en överenskommelse om bland annat konstitutionella förändringar med de tre oppositionsledarna, förlorade han också sin makt både i Rysslands ögon, och gentemot sitt parti i parlamentet. Parlamentets omgående undertecknande av Julia Tymosjenkos frigivning öppnar nu för nya möjligheter i Ukrainas politiska ledning.
Ukraina har påverkats oerhört de senaste månaderna. Kraven har tilltagit i antal och styrka. Demonstranterna vill nu se försäkringar om ett omgående nyval till presidentämbetet. De vill även välja ett nytt parlament, i stället för det existerande där ledamöter från Janukovytjs parti haft majoritet, och de vill ställa ansvariga för det dödliga våldet inför rätta. Dessutom lär de troligen kräva reformer som leder till ett mer demokratisk och mindre korrupt Ukraina.
Gå till toppen