Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ukrainarna vill inte bo i någons bakgård

Smärtsamma beslut väntar för Ukrainas nya regering.

Kalle Kniivilä.
Ukrainas nya regering blir en dödsdömd kamikazetrupp som tvingas fatta smärtsamma beslut. Det twittrade premiärministerkandidaten Arsenij Jatsenjuk direkt efter det att ministerlistan hade presenterats för demonstranterna som står kvar på Självständighetstorget. Ukrainas ekonomi är på katastrofens rand.
Flera ministerposter föreslås gå till aktivister från torget, exempelvis ska läkaren Oleh Musij, chef på demonstranternas fältsjukhus, bli hälsominister. Dmytro Jarosj, ledare för den hårdföra nationalistorganisationen Högersektorn, får ingen ministerpost, men erbjuds platsen som vice ordförande i nationella säkerhetsrådet. Han har ännu inte accepterat erbjudandet.
Det som har skett i Ukraina är tveklöst en revolution. Det har begåtts våldshandlingar från båda sidor. Allt har inte gått enligt lagboken – det gör det sällan i en revolution. Detta utnyttjas till fullo av de ryska statsstyrda medierna, som kraftigt överdriver extremnationalisternas roll.
Enligt den ryska versionen är maktskiftet i Kiev en brottslig statskupp, genomförd av väststödda nazisympatisörer. Men av de sammanlagt tjugo ministerposterna erbjuds bara två till det högerextrema nationalistpartiet Svoboda.
Under onsdagen inledde Ryssland en stor militärövning intill Ukrainas gräns. Ryssland planerar säkerligen inte att skicka in några väpnade styrkor på ukrainskt territorium – att destabilisera läget ytterligare kan inte vara i Rysslands intressen. Men övningen skickar ett tydligt budskap västerut: den ryska ledningen är mycket oroad över utvecklingen och vill se till att väst inte utnyttjar situationen för att flytta fram sina positioner.
Efter Sovjetimperiets fall har Ryssland till största del förlorat sin östeuropeiska buffertzon mot ärkefienden i väst. I Moskva upplevs Natos östutvidgning som ett brott av västliga löften, avgivna när sovjetiska trupper drogs tillbaka från Östeuropa. Den viktigaste anledningen till Rysslands inmarsch i de georgiska utbrytarrepublikerna Sydossetien och Abchazien 2008 var en önskan att sätta ner foten och stoppa alla tankar om ett Nato-medlemskap för Georgien. Tydligare än så kunde hälsningen inte formuleras: Rysslands svaghetstid är förbi och Nato får inte komma ett steg närmare Rysslands gränser.
På samma sätt som då använder Ryssland också nu sin marinbas i Sevastopol och den huvudsakligen rysktalande befolkningen på hela Krimhalvön som spelbrickor för att befästa sina positioner. Precis som för sex år sedan manipuleras situationen genom provokativa uttalanden om att ryssarna på Krim behöver skydd. Därför är det extra viktigt att skilja på vad som är fakta och vad som är informationskrig.
Propagandan syftar i första hand till att påverka den ryska hemmapubliken, som än en gång ska övertygas om att Putins stabilitet är att föredra. Men det finns som sagt också ett budskap till väst. Vapenskramlet, den hårda retoriken från ryska utrikesministeriet och den skrikiga propagandan i rysk tv säger alla samma sak: Ukraina är Rysslands bakgård. Här ska inte utomstående härja.
De flesta ukrainare vill dock inte bo i någons bakgård, varken Rysslands eller EU:s. De vill bestämma över sitt eget land. Det var därför de vägrade lämna Självständighetstorget.
Gå till toppen