Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Det på ytan oskyldiga

Johan Furåkers utställning på Galleri Ping Pong  är är en av de mest uppfordrande politiska utställningar som Thomas Millroth har sett på länge.

Johan Furåker, ”A Father of a Nation”.Bild: Johan Furåker
Johan Furåker har tidigare målat excentriska gestalter. Nu har han studerat den italienske poeten Gabriele d’Annunzios (1863–1938) märkliga liv.
Det är inte vilken excentriker som helst, en krigsromantiker, antidemokrat, antiliberal skitstövel och förelöpare till fascismen. Varför just han?
Han var en hyllad poet, en glödande gränsöverskridande modernist, som ansåg sig höjd över gott och ont. För honom var världskriget en blodig hälsokur. Trots sin ålder deltog han själv och blev känd för en rad spektakulära insatser.
Handling och konst var ett i hans aktivistiska estetik, och hans mest ryktbara ”verk” blev att invadera staden Fiume 1919 med avsikt att skänka den till Italien, som nobbade. Hans korta tid som enväldig statschef blev både ett socialt experiment med karnevalisk gatukultur och katastrofal bankrutt – dessutom en inspirationskälla till fascismen med korporativism, dödskalleförband och teatrala svartskjortor.
Mussolini beundrade D’Annunzio, som levde i sitt palats översköljd av gåvor från Il Duce, som poeten visserligen såg ner på, men aldrig opponerade sig mot. Som kändis med oräkneliga kvinnoaffärer blev den teatrale nationalpoeten dessutom en del av den fascistiska stilen med klassisk lyx, välskräddade kläder och dyrkan av mannen.
I Furåkers litet torrt dokumentariska måleri är ytan allt. De små bilderna visar uppsluppna scener från Fiume, uniformer och standar, överdådiga miljöer och poeten själv i muskulös nakenhet. Det smakar kändiseri ur mode- och veckotidningar. En ström av stil, kroppar och sexualitet gav makten en skön yta och därmed legitimitet.
Fascismen som livsstilsval!
Att som Furåker diskret visa och konstatera är mycket effektivare än att peka finger. Annars kunde han ju ha valt ett annat författarliv från fascismens Italien, Curzio Malaparte, för att också se bestialiteten. I stället nosar han på en modernistisk lyxdyrkan lockad av väldesignade kroppar, kläder och miljöer. Det är inte oskyldigt och den nyfikenhet bilderna väcker hos mig leder snabbt in på vår egen tids fixering vid yta, kropp och mode. Resultatet är en av de mest uppfordrande politiska utställningar jag sett på länge.

Konst

Johan Furåker
A Poet in Need of an Empire
Galleri Ping Pong, Malmö, t o m 22/3.
Gå till toppen