Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Åsikter

Läsartext: Farlig godstrafik måste bort från Lunds tätbebyggda centrum

I Lund förs just nu en häftig debatt om spårväg från centrum till Lund North East och kanske vidare. Jag vill tala om ett spår som få pratar om, eller förstår konsekvenserna av – de traditionella tågen. Genom centrala Lund susar hundratals tågsätt förbi varje dygn med ett avstånd av 10–60 meter från dem som bor och verkar där. Vem bryr sig om tusentals kilometer långa godståg som varken lossar eller lastar i Lund men som susar förbi med gods med okänt innehåll?
Sven-Thore Holm, styrelseledamot i föreningen Vid spåret, undrar till vilket pris myndigheterna vill öka transportvolym och trafik genom Lund. Han oroas över effekterna på miljön och risken för olyckor.Bild: GÖRAN OLsson
Vi är cirka 200 personer som bor bredvid järnvägen som har bildat en förening – Vid spåret. Vi är för lokaltåg (även en ökad mängd) men är bekymrade över alla godstransporter. Vi vill ha klarhet i vad fyra spår genom Lund, inklusive de senaste planerna med höghastighetståg, får för konsekvenser.
Sträckan mellan Arlöv och Flackarp är en av Sveriges mest trafikerade och utgör en flaskhals som påverkar både person- och godstransporter. En utökad kapacitet genom fyra spår här anses viktigt för hela Sverige och transportvolymen kommer att fördubblas på sikt.
Sedan tio år är det belagt genom mätningar att småkornigt stoft från halva periodiska systemet faller ner vid inbromsning av tåg i Lund. Statens väg- och transportforskningsinstitut i Linköping har skrivit en rapport där man konstaterar att stoftspridningen av små partiklar är ett växande problem, särskilt vad gäller de respirabla partiklarna som inte lämnar kroppen. Stoftet orsakar dessutom korrosion på egendom som bilar och fastigheter, men eftersom de inte ingår i ”skador på miljön” så görs inget. Maskar, grodor och maskrosor och allt som växer längs järnvägen ingår dock i ”miljön” och får inte skadas enligt lag. Är inte det skäl nog för agerande?
Lunds kommun har miljözoner där tung trafik inte får framföras, men kilometerlånga tåg kan passera centrum med okänd last utan att någon reflekterar.
Vem hade tillåtit samma transporter på Klostergatan, där inte ens regionbussarna får gå? En urspårning, likt dem som helt nyligen på andra platser i världen, skulle få förödande konsekvenser.
Är det något Sveriges spårkvalitet är känt för så är det ju inte att det är system som håller hög standard. Om en olycka händer så får nog räddningschefen en del att göra i de täta bostadsområden som omgärdar spåren i Lunds centrum.
Många myndigheter är inblandade i frågan. Kommunen, regionen, länsstyrelsen, Transportstyrelsen och Trafikverket. De flesta förståsigpåarna bor inte i Lund och kan omöjligt uppleva vad vi som bor längs spåret upplever varje dag, dygnet runt.
Vad vill myndigheterna? Öka transportvolymen? Öka hastigheten? Minska miljöeffekterna?
Men till vilket pris? Är politiker och tjänstemän som jobbar med frågan pålästa och har förstått hela problematiken. Svaret är nog tyvärr nej. Treglasfönster har varit lösningen på bullerfrågan så här långt. Numera räcker inte denna simpla lösning då problemet är mycket mer mångfacetterat.
Vi som nu engagerar oss i frågan ser olyckor med farligt gods i centrala Lund som det primära problemet men även hälsorisken med stoftet som internationellt kommit alltmer i fokus oroar.
Vid spåret kommer att driva frågan hur den generellt ökade trafiken kommer att påverka den aktuella situationen, liksom införandet av höghastighetståg.
Vad händer då man bromsar från 320 kilometer i timmen till noll?
Hur svårt kan det vara att förstå effekterna?
Godstrafiken måste ut ur stan, det begriper alla som tänker efter.
Sven-Thore Holm
styrelseledamot i föreningen Vid spåret
Gå till toppen