Nyligen föreslog Louise Andersson (Åsikter 4/3) att fetmaepidemin kan stoppas genom att beskatta mat med socker och fett. Men det är ingen bra lösning.

Fetmaepidemin startade kort efter att kolesterolkampanjens kostråd introducerades i USA på slutet av 1970-talet. Enligt dessa råd borde vi minska på matens fett och i stället täcka vårt kaloribehov med kolhydrater. Fetmaepidemin följdes av en diabetesepidemi. I dag är de största hälsoproblemen i västvärlden fetma och åldersdiabetes.

Fler och fler har emellertid insett att det inte är matens fett som är problemet. Ingen har nämligen kunnat visa att människor som frossar i fläsk, kött och feta mejeriprodukter är mer åderförkalkade än andra eller att de löper en större risk att få en hjärt-kärlsjukdom. Chefen för världens största koststudier, Harvardprofessorn Walter Willett som i många år har varnat för det mättade fettet, har ändrat åsikt.

Så här sa han i en intervju i Los Angeles Times för tre år sedan: ”Fett är inte problemet. Om amerikanerna kunde eliminera de söta dryckerna, potatisen, det vita brödet, pastan, det vita riset och allt godis, då skulle vi kunna avlägsna nästan alla fetma- och diabetesproblem”.

Att beskatta fettet ökar problemen, eftersom vi skulle äta kolhydrater i stället, och de flesta kolhydrater bryts ner till socker i tarmen.