Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: "Vad kommer efter Emporia?"

Tragiken är att debatten om stadens utformning tycks föras i sammanhang där planerings-dokument och politisk vilja har allt mindre att göra med den verklighet som byggs.
Det skriver Mattias Kärrholm, professor vid institutionen för arkitektur och byggd miljö på Lunds tekniska högskola samt vid Urbana studier på Malmö högskola.

Sedan andra världskriget har antalet svenska butiker minskat, samtidigt har konsumtionen ökat. Butikerna har växt till köplador, köpladorna har samlats till några få storskaliga handelsområden. Dessa områden blir större, men samtidigt färre, och behöver dra kunder från hela regionen.
Frågan är om etablering av butiksområden enbart kan ses som en lokal eller kommunal fråga. Konsumtionens effekter tycks allt mer storskaliga. Dess konsekvenser gäller inte bara ett visst område – de är lokala, kommunala, regionala, nationella och globala.
Under en konferens i Portugal 2010 gjorde jag ett studiebesök på det då nyöppnade köpcentrumet Dolce Vita i Tejo, strax utanför Lissabon. Dolce Vita innehåller 300 butiker (Emporia i Malmö innehåller cirka 200), elva biografer och ett kidzania, en temapark där barn kan leka vuxna. Tanken är att temaparken ska fungera som ett slags skola för livet där barnet kan välja mellan sextio olika yrken, tjäna pengar i temaparkens valuta kidZo, skaffa sig ett bankkort och sedan handla något för dem. Konceptet kallas på engelska ibland för edutainment retail och säger mycket om vår tid. Barnen lär sig att vuxenlivet handlar om att tjäna pengar för att konsumera.
Men shopping handlar inte bara om vad vi köper. Dess konsekvenser möter oss överallt, på dagis, i skolan, på arbetet, på vägarna och på sopstationen.
Konsumtion har blivit en allt viktigare identitetsskapare. Allt fler bloggar och TV-serier fokuserar på shopping. Även alternativrörelser handlar ofta om att på ett eller annat sätt förhålla sig till någon form av konsumtion. I Sverige har denna utveckling gått långt också med europeiska mått mätt. Det relativt nyöppnade Emporia i Hyllie är ett bra exempel på ännu ett i raden av storslagna svenska köppalats.
Emporia har fått internationella arkitekturpriser, men projektets stadsbyggnadsmässiga princip är lika fantasilös som välbekant: konsumtion som en sluten och självupptagen sagovärld.
Konsekvenserna för Malmö är svåra att överblicka, men det går att följa rubrikerna i Emporias spår: ”Butiksdöden slår hårt mot gågatan” (Sydsvenskan 29/1 2014) och ”Butiksdöden tömmer Entré” (18/1 2014).
En del menar att butiksdöden kan förhindras genom marknadsanpassning, att innerstaden har för höga hyror och att de måste anpassas efter utvecklingen.
Men frågan är i vilken grad marknaden kan och bör sköta stadsplaneringen. Marknaden kan analysera förra säsongens köptrender, men större förändringar kräver planering och politik.
En del människor föredrar allt större köpcentrum även om det är till priset av lokala små butiker eller en stadskärna där man kan handla. Andra gör det inte. Tragiken är att planeringsdokument och politisk vilja tycks ha allt mindre att göra med det som byggs. De ideal som målas upp i strategiska planeringsdokument må handla om blandad stad, men verkligheten blir oftast en annan.
Det går att dra paralleller mellan handelns utveckling och planeringen av 1900-talets bilsamhälle. I början handlar argumenten om en ökad valfrihet, men i takt med att alternativen dör ut förvandlas valfriheten till sin motsats. Ingen kommer undan. Resultatet blir en tvångströja som det tar decennier att bygga sig ur.
I romanen Grottan beskriver den portugisiske författaren José Saramago hur ett köpcentrum till slut sväljer en hel stad. Historien kan tyckas avlägsen. Emporia sväljer inte hela Malmö även om det kanske tycks skaka staden något i grunden. Vad ser vi i morgon? Vad händer sen? Jag vet inte, men frågan måste tas på större allvar än idag.
Handelns storskalighet har nått en nivå som knappast kan eller bör lösas enbart på kommunal nivå. De effekter som handel ger har aldrig hållit sig till kommunala gränser. Det är idag tydligare än någonsin.
Planering av stadsmiljö och handel är en viktig fråga som förutom på kommunal nivå också behöver behandlas på regional och kanske till och med på statlig nivå.
Mattias Kärrholm
Mattias Kärrholm är professor vid institutionen för arkitektur och byggd miljö på Lunds tekniska högskola samt vid Urbana studier på Malmö högskola.
Gå till toppen