Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Att lura de luttrade

Lars-Inge Svartenbrandt är en av landets mest kända brottslingar. Han har skjutit och rånat och hotat och skrämt. Därtill har han framgångsrikt under tre decennier manipulerat journalister. Gång på gång har han efter avtjänade straff berättat medryckande och gripande om sin hemska uppväxt, och, förstås, om sin omvändelse. Nu blir det ändring. Nu är det onda borta. Nu har han fått frälsning.
Det senaste exemplet är en radiodokumentär från 2006, där journalisterna Fredrik Johnsson och Kristofer Hansson sällar sig till de lurade, och låter Svartenbrandts psykopati få fullt spelrum. Kort efter inspelningen greps och dömdes Svartenbrandt igen, för nya dåd där människor farit illa. Sveriges Radio hade det dåliga omdömet att återutsända den här dokumentären häromveckan.
Inom kort kommer, om jag är rätt underrättad, Svartenbrandt att ha avtjänat sitt senaste straff. Tänk om man skulle kunna tänka sig att vårt behov av att höra hans tomma prat nu är mättat? Att journalistiken skulle överväga att ta hänsyn till hans offer i första hand genom att inte bereda honom utrymme?
Gå till toppen