Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Det bitterljuva livet

”Den stora skönheten” får en femma i betyg.

Den stora skönheten

OriginalTitle: La grande bellezza. Genre: Drama/Komedi. DirectedBy: Paolo Sorrentino. Actors: Toni Servillo, Sabrina Ferilli, Carlo Verdone, Carlo Buccirosso. Country: Italien. PublishYear: 2013.
Det sägs ibland lite tillspetsat att filmen är död – klämd mellan å ena sidan debila Hollywoodprodukter som mer liknar nöjesparksattraktioner än film, och å andra sidan de intelligenta, fullvuxna tv-serierna.
Tack och lov finns det regissörer som ger kraftfulla bevis på motsatsen, som italienaren Paolo Sorrentino.
Hans satir över Berlusconieran, ”Den stora skönheten”, vann förra helgen välförtjänt en Oscar för bästa icke-engelskspråkiga film. Titeln ljuger inte – filmen är en enastående audiovisuell bioupplevelse; en vindlande vacker åktur genom gammalt och nytt, elegant och vulgärt, kaos och stillhet i Rom, staden där alla tider tycks närvarande samtidigt. En passande spelplats för filmens teman om åldrande, minnen och förgänglighet.
”Den stora skönheten” har av belackarna kallats för en pastisch av ”Det ljuva livet” (1960) – en ytlig kritik då Sorrentinos film har ett helt annat, melankoliskt, temperament. Stämningsläget slås an i det suggestiva soundtracket, som består av väl valda stycken av nutida kompositörer som Arvo Pärt och Vladimir Martynov.
Men helt klart kan filmen ses som en kommentar, eller ett slags fortsättning på Fellinis mästerverk. I centrum står utelivskungen, flanören och journalisten Jep (Toni Servillo) – lite av en åldrad version av Mastroiannis skvallerjournalist, som om denne fastnat i ett ekorrhjul av hedonistiska fester och lösa förbindelser och vid 65 vaknar upp till misstanken att han kanske har förslösat sitt liv. Jep är ingen helt älskvärd figur: en cyniker med misogyna drag – även om han i en scen påpekar att han tycker lika illa om män som om kvinnor. Men bakom fasaden börjar Jep på ålderns höst bli blödig och nostalgisk och reflekterar över det stadgade familjeliv han missat.
Berlusconi nämns aldrig vid namn, men filmen är en tydlig kommentar till det moraliska moras som berlusconismen orsakat i Italien. Jep anordnar apokalyptiska kalas på sin takterrass – passande nog granne med Colosseum – där avdankade tv-stjärnor, strippor och proffsminglare desperat snortar, knullar och dansar som om det vore romarrikets sista dagar. ”Ingen här kan någonting”, kommenterar en klarsynt festdeltagare.
Och ingen verkar tro på något annat än ungdomen och njutningen i en värld där konsumism och narcissism är de övergripande ideologierna. Varken politiken, konsten eller religionen erbjuder lindring. Jeps kommunistiska vänner bor i luxuösa villor. Konstnärerna sysslar med tomt effektsökeri. När Jep dristar sig till att ställa en andlig fråga till en kardinal – som ryktas att bli näste påve – vill denne hellre prata om matrecept. Ett besök på en botox-klinik skildras som om det gällde en högmässa, med plastikkirurgen som biktfader. Det är syrligt och svartsynt, men bitvis mycket roligt.
Man kan kritisera Sorrentino för att vältra sig i just det han vill kritisera – exempelvis är han lite för intresserad av att filma avklädda kvinnokroppar för att det ska kännas riktigt bekvämt. Men som helhet är ”Den stora skönheten” intelligent, vital och grandios filmkonst. I jämförelse känns valfri amerikansk blockbuster som ett opersonligt digitalt bildfyrverkeri. I jämförelse känns valfri hyllad HBO-serie som en pratig tv-såpa. Det är liv i filmliket.
Missa inte eftertexterna, som är bildsatta med en lång meditativ resa längs med Tibern i Rom.

Paolo Sorrentino

Italiensk filmregissör, född 1970. Debuterade 2001 med ”One Man Up”, och fick ett internationellt genombrott med maffiafilmen ”The Consequences of Love” (2004). ”Il Divo” (2008), om den kontroversielle italienske politikern Giulio Andreotti, blev den första filmen som fick svensk distribution. 2011 kom den engelskspråkiga ”This Must Be the Place” med Sean Penn i rollen som pensionerad rockstjärna. I ”Den stora skönheten” samarbetar Sorrentino för fjärde gången med skådespelaren Toni Servillo. Filmen har bland annat vunnit en Oscar, en Golden Globe och Europeiska filmakademins pris för bästa film 2013.
Gå till toppen